Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Geijer och göterna
- Götiska förbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men nu mottog denna goticism sitt dop ur den
filosofiska idealismens källa och fann därtill näring i det
fosterländska patos, som fäderneslandets oblida öden självklart
väckt till liv i ädlare sinnen. Hade den äldre rörelsen
stått på upplysningstidens grund och sökt enas med dess
nyttighetstendens, vartill fysiokratien bildade en
gemensam botten, så var eller blev åtminstone förhållandet
ett annat med den nya, vars målsmän företrädesvis voro
romantiskt lagda personligheter, som tagit intryck av den
nya filosofiens läror och som dyrkade ett mera irrationellt,
så litet utilitaristiskt värde som äran.
*
Götiska förbundet.
I mars 1811 hade den tjuguåttaårige magister Erik
Gustaf Geijer, nyutnämnd docent i historia vid Uppsala
universitet, nyss återkommen från en vistelse i England,
skrivit till sina föräldrar från Stockholm, där han vistades
på kondition: “Vi ha inrättat oss till ett sällskap, som
träffas nästan dagligen, vi prata, röka och läsa götiska
kämpasagor tillsammans. Vi kalla även varandra vid
götiska namn. Calle heter Thorgny i vårt samfund, och jag
har fått ett ej mindre välljudande namn — man kallar
mig Einar Tambaskjälver — en stor hjälte på sin tid, som
av magistern alltför illa representeras.“
Det sällskap, Geijer här omtalar, var det sedan så
berömda Götiska förbundet. Det bestod ursprungligen
av tolv unga män, mest ämbetsmän och löjtnanter ur
värmländska bruksägarsläkter; därjämte märktes den
ivrigaste “göten“ i detta Värmlandsgille, smålänningen Jakob
Adlerbeth, son till Gudmund Jöran, som ju redan på
1780-talet visat sitt intresse för nordisk forntid genom att
översätta Eyvind Skaldaspillers sång till Håkan Adelstensfostre.
Och redan vid första sammanträdet föreslogs till inval
västgöten Arvid August Afzelius, den blivande
eddaöversättaren och folkvisesamlaren; kort därefter invaldes ock
fornmihnessanilaren östgöten Rääf. Men den ursprungliga
kretsen var föga litterär, och hade icke Geijer varit, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0099.html
