Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér och hans efterföljare - Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Europa, då allt varslade om en blivande sammanstötning
mellan Ryssland och Frankrike. Det var till den striden,
som så många svenskar 1809 satt sitt brinnande hopp
om revansch.“
Det var ock detta hopp Tegnér uttryckte i diktens senare
hälft, den stora av Ossian påverkade skaldesynen, som
till skaldens överraskning icke upplästes på högtidsdagen,
givetvis av politiska skäl.
I detta “dityrambiska“ parti siar Tegnér en ny
segerrik strid för Sveriges frihet i en odestil, som närmast
ansluter sig till de äldre svenska kantaterna, men ock till
Schiller (Die Schlacht) och Oehlenschläger (Guldhornene).
Och det hela slutar med en högstämd, gripande apostrof
till de höga Karlar såsom förebilder för det nya Svea,
som tedde sig för hans, patriotens, hänförda syn.
Med alla de paralleller och litterära lån, som kunna
uppvisas, är Sveadikten likväl i eminent grad präglad av
Tegnérs egen personlighet — så till innebörd som
utförande; den utgör visserligen en sammanfattning av
tendenser, varåt hela den föregående tiden syftat, men bär
också både i anda och form den nya tidens drag;
kompositionen är romantisk, och en mäktig inspiration, ett
äkta patos talar genom dikten, främst kanske i den strof,
som bildar övergången från det alexandrinska stycket till
dityramben och där skalden vittnar:
En gudom fattar mig. Det bor en gud i sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
