Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teaterförfattarne: Beskow, Börjesson, Blanche och andra - Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
en skuldsatt, levnadsglad löjtnant, en “kunglig sekter“,
en listig kypare, en tafatt dräng, en söt liten mamsell
och en ordrapp piga; ämnet berörde den då i pressen
omdebatterade frågan om det olämpliga i att veva positiv
på gatorna, behandlingen var mäkta populär, publiken
kände igen sitt Stockholm och gladde sig därjämte åt den
trevliga Ahlströmska musiken, med ett ord: man tyckte
sig åter ha fått “en svensk operett“ eller vådevill, vartill
förut blott skönjts några svaga ansatser efter den gusta-
vianska sångspelstiden.
Blanche blev nu flitigt anlitad, han författade en rad
tillfällighetspjeser och ett par nyårsspektakel, översatte eller
bearbetade andras översättningar av franska och tyska
lustspel och skrev även enstaka original.
I Magister Bläckstadius (1844) begagnade han upp-
slag från två av Heibergs vådeviller, som han enligt
Terentiansk metod “kontaminerade“, och lät en känd
Stockholmsfigur, en stackars timlärare, uppenbara sig, lik-
som även andra verklighetstyper. I Rika morbror, ett
av hans få verkliga originalstycken (1845), behandlade han
med förträffligt farslynne ett äkta lustspelsmotiv om en
från Amerika återkommen familjemedlem, en stackars utfattig
matros, som av en lurifax utgives vara och även av famil-
jen mottages såsom stormrik plantageägare, men som, sedan
saken uppklarats, nödgas återgå till sin obetydlighet. In-
trigen har ju beröringspunkter med flere äldre och nyare
lustspel (t. ex. Heibergs Kong Salomon og Jörgen Hatte-
mager), men stycket innehöll en del ypperliga kupletter,
delvis operaparodier och slog i varje fall an.
Eljes gjorde han sig arbetet stundom mycket lätt. Hans
flesta alster voro rena översättningar, vilket även som
oftast ärligt angavs av programmet, och det förekom ej säl-
lan, att någon annan verkställt översättningen, som Blanche
gav den sista fernissan, tilläggande en nypa attiskt salt
eller infogande en kuplett här och var. Hans populära
namn fick ej saknas på programmet. Det hände emel-
lertid, att kritiken klagade över, att han äventyrade att
förstöra detta namns goda anseende genom att sätta det
som stämpel på produkter, “varvid han litet eller intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
