Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg och den svenskfinländska dikten - Fänrik Ståls sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Cronstedt Sveaborg, som av hänsyn till familjen icke
medtogs i samlingen och ej med Runebergs goda minne
trycktes under hans livstid, en dikt buren av en utom-
ordentlig fosterländsk vrede, av en förtrytelse, som skapat
ett av de mäktigaste styckena i hela Runebergs alstring.
Den första samlingen av Fänrik Ståls sägner’ mottogs
med hänryckning, främst naturligtvis i hemlandet, men
snart i lika hög grad i Sverige, där Runebergs popularitet
var enastående. Flere av de stora svenska skalderna hade
o
ju gått hädan, andra hade tystnat eller mattats. A en-
staka håll hade man blicken öppen för, hurusom Sägnerna
med all sympati för Sverige och den gemensamma striden
likväl voro säreget finska, ett utslag av det finska folkets
strävan att utveckla sin egen nationalitet (så en anmälare
i Frey), under det Almquist i sin för övrigt märkligt
reserverade anmälan i Aftonbladet tvärtom ansåg Sägnerna
mera “kosmopolitiska“ och passande för vilka tider och
länder som helst. Han trodde, att Fänrik Ståls sägner
komme att leva mindre länge än vissa äldre Runebergska
dikter. Så blev nu förvisso icke fallet, och de hyllningar,
som bragtes Runeberg vid hans besök i Sverige 1851,
gällde främst Fänrik Ståls skald.
Uppmuntrad av det bifall, som Sägnerna vunnit, fortfor
Runeberg att dikta nya, dock sparsamt, med största val-
grannhet i fråga om erbjudna motiv och med sträng själv-
kritik. Hans diktning åt detta håll avbröts likväl av
psalmboksarbete, men vid jultiden 1860 förelåg den andra
samlingen, omfattande bland annat sådana betydande dikter
som Fänrikens marknadsminne, Runebergs eget favorit-
stycke, ett uttryck för samhörighetskänslan mellan hög och
låg, som gemensamt gjutit sitt blod för fäderneslandet, äre-
minnet över Adlercreutz, de växlande karaktärstyperna
von Törne, von Essen, Gamle Lode, Trosskusken,
Munter och den äkthumoristiska Lotta Svärd, den rörande
dikten om den frivillige medlöparen N:o 15 Stolt, be-
sjungandet av den vapenlöses mod i dikten Landshöf-
ding en, de båda sångstyckena Soldatgossen och Björne-
borgarnes marsch samt hyllningen åt fosterlandet, för-
kroppsligat i den tappre Duneker, på vars dag, Den femte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
