Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundrafyrtiotalets svenska lyrik. Studentsångare och frihetsskalder - Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
verklig rang. Det gäller mindre om en demonisk prakt-
dikt som Niagara med dess dystra nattbild av världen
än om sådana innerliga, äktlyriska stycken som den vemods-
fulla Sång på julafton med dess bikt om den ensliges
undergivenhet, då hans ensamma ljus brinner sakteligt ned,
eller den djupt kända dikten över den urspårade kamraten
Kasper Wijkman.
Hans erotiska dikter äro dels banala, dels sensuella, och
icke heller hans religiösa poesi är av betydelse. Men
däremot har han skapat sig ett namn hos eftervärlden
med sina fosterländska tidsdikter, genom vilka han blev
den främste tolken för den uppsaliensiska studentstämningen
mot 1840-talets slut, mindre som frihetssångare än som
skandinavismens och den allmänna fosterländska student-
känslans sångare. Han är härvid onekligen något bålstor
i orden, och man har stundom intryck av, att åtskilliga
av dessa bravader tillkommit vid bålen. Själv kunde han
karakterisera stämningen vid en dylik fosterländsk fest
med orden: “fulla som kajor, men med Sverige på läp-
parna“. Men för dessa lag skrev han dock sina bästa
sånger: Kan sången (“Stå stark, du ljusets riddarvakt“),
Gif akt! (“Europas folk på sina kedjor skaka“) eller den
mäktiga sången till Danmarks förmån (“Om alla strängar
på den svenska luta dock vore lika många sven-
ska svärd“). De tillhöra otvivelaktigt det bättre i den
efter-Tegnérska lyriken.
Nybom är nog intressantare som tidstyp än som skald.
Av större betydelse var hans vän, den ett åi’ yngre
Bernhard Elis Malmström, vilken kommit till Uppsala att
studera till präst, men snart togs fången av vittra, filosofiska
och historiska intressen.
Han försökte sig, vid ett par och tjugo års ålder, mot
1830-talets slut såsom diktare, dels med några episka poem
utan vidare betydelse och dels med lyriska dikter i det av
Uppsaladocenten Lénström 1839—40 utgivna litterära bla-
det Eos, omkring vilket samlat sig ett lag av det dåtida
Uppsalas vittra ungdomar; han fortsatte senare sin produk-
tion i den av honom och hans vän Bergman 1840— 42
utgivna kalendern Linnæa Borealis. Samtidigt fick han
Sveriges litteratur III. 16
Malm-
ström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
