Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundrafyrtiotalets svenska lyrik. Studentsångare och frihetsskalder - Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
hans chauvinism över, som då han i Det sista hand-
slaget ville gripa “himlens hakar“ och “rida grensle på
blixten“, kraftuttryck, som erinra om de Nybomska.
Till studentmötet 1845 utkommo hans Sånger i pansar.
Det är käcka, trotsiga dikter — krigsminnen, frihetssonetter,
fosterländska utgjutelser — som gjorde det mäktigaste in-
tryck, särskilt på ungdomen. Låt vara att Strandberg i
hög grad inspirerats från de tyska frihetsdiktarne Auersperg
och Herwegh, så bär dock denna hans frihetslyrik en all-
deles särskilt svensk prägel; det är “svenskt stål med
något av det svenska blå i skiftningen“, och hans foster-
landspoesi har, ehuru i ej ringa mån besläktad med Teg-
nérs, ett mera realistiskt ordval. Själv medger han, att
han tagit något hårdhänt i lyran, men “även vår Herre
spelar världsharpan utan handskar“.
Sedan han lämnat Lund 1847, skaffade han sig i Stock-
holm ett sparsamt bröd som publicist. Tilldragelserna 1848
kallade honom åter på arenan. I Vilda rosor offentlig-
gjorde han en rad förträffliga tidssonetter — delvis pole-
miska, såsom mot den press, som varnat mot Sveriges
deltagande i dansk-tyska kriget. Och han manar den
svenska krigshären att slå “ett hugg, ett halvtumsbrett,
för våra jutska vänner, och så för Polen ett“.
Med 1840-talet är det första skedet av Strandbergs
diktning till ända, det som har haft den största be-
tydelsen för opinionen och som otvivelaktigt är det mest
kända.
Så följde en tid, då han arbetade för bröd, skrev text
till kalenderbilder, översatte operor och medarbetade på
undanskymda platser i tidningar, till dess han fick en
mera bemärkt ställning i Stockholms Dagblad, där han ut-
övade kritik i den efter-Hegelianska estetikens anda. Han
fann dock även tillfälle till mera fri diktning. Stämningen
under Krimkriget utlöste den präktiga dikten Sveaborg,
med dess flammande rysshat och dess starka realism; och när
det 1856 blev fråga om att upphäva tryckfrihetsförord-
ningens karaktär av grundlag, skrev han en ljungande
dikt mot dem, som ville avskära tungan på det folk, som
en gång haft en röst — Vårt fria ord. Han skrev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
