Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundrafyrtiotalets svenska lyrik. Studentsångare och frihetsskalder - Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
det är lätt att påvisa hans släktskap med dem alla i klarhet,
rättframhet, åskådlighet, klang.
Jämte pansarsångaren var Oskar Patrik Sturzen-Becker Becker.
—■ “Orvar Odd“ — den mest betydande politiske diktaren
vid seklets mitt. Han hade kommit till Stockholm i mitten
av 1830-talet och verkat ett årtionde som spirituell följe-
tonist i Aftonbladet samt strött kring sig småpoem i jour-
naler och kalendrar. Dessa och andra diktei’ förenade han
1844 i diktsamlingen Min fattiga sångmö, som innehåller
bl. a. politiska tidsdikter, närmast påverkade av de ung-
tyska skalderna, och som rymmer stycken av manlig käckhet
och frihetsglöd: Till de unga, Den striden jag älskar,
Ar 183 0. Dessutom omfattade samlingen smärre realis-
tiska genrebilder, stundom känslosamma, stundom humoris-
tiskt satiriska, ironiska, besläktade med Heines, och även
något större situationsmålningar på vers, en diktart han
senare skulle med förkärlek odla.
Diktsamlingen blev icke mottagen såsom den förtjänte,
tvärtom tyckte man, att den glade skämtaren-följetonisten
icke hade något att göra inom Apollos råmärken. Denna
omständighet jämte äktenskapliga sorger föranledde Sturzen-
Becker att vid 1840-talets mitt lämna huvudstaden och
under sin återstående levnad bosätta sig vid Sundet ömsom
i Helsingborg, där han en följd av år redigerade Öre-
sundsposten, ömsom i Danmark, där han likaledes blev en
medarbetare i pressen. Han ägnade sig nu med det dju-
paste intresse åt den skandinaviska saken och drev rätt
mycken politik på egen hand med både furstar och mi-
nistrar, utan att lyckas vinna framgång för sina idéer,
som bl. a. stötte på motstånd från den utpräglade dansk-
skandinavismen.
Vid sidan av sitt prosaförfattarskap verkade han för sina
idéer även såsom skald. Och härvidlag är han en typisk
liberal från 1840-talet; han grämer sig över de reaktionära
företeelserna hemma och ute, han besjunger Polens revolu-
tionärer och ägnar Ungerns frihetshjälte sitt Eljen, men be-
gråter dess olycka att nödgas böja nacken under oket; främst
klingar hans lyra för skandinavismen, och under kriget diktar
han den ena sången efter den andra för Danmarks sak och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
