Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundrafyrtiotalets svenska lyrik. Studentsångare och frihetsskalder - Sommelius - Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Somme-
lius.
Wenner-
berg.
med alstren av sin lyra, föga bekymrande sig om världens
ävlan, nöjd med ett sparsamt bröd, men älskande en
fylld och snart tömd bål, epikuré, stoiker och cyniker i
en person.
En militär, vilken liksom von Brann idkade det poetiska
yrket, var Gustaf Lorens Sommelius, som 1846 utgav två
diktsamlingar: Vallmoknoppar, plockade på steppen af
Beppo och Silhouetter, klippta i papp, samlade af
doktoi’ Dulcamara. Han är en Byronian, som gärna dra-
perar sig i sin världssmärta och intager en mycket demo-
nisk pose, han vältrar sig i hemskhetsstämningar, och lik-
som Byron i Don Juandiktens skildring av skeppsbrottet
njuter han av att giva makabra skildringar, hans diktning
rör sig mellan sinnlig vällust och död — i visst avseende
härutinnan befryndad med Stagnelius. I motsats till sina
liberala meningsfränder är han en beprisare av kriget för
dess egen skull och finner stort behag i att måla krigets
gräsligheter, i det hela en krigarnatur av en viss våldsam
karaktär, och ehuru han icke deltog i den “skandinaviska“
diktningen, gick han — i motsats till andra, som icke
omsatte orden i handling — ut att offra livet i striden,
bekräftande orden i sin svärdsång:
Jag kysser dig, blixtrande klinga,
På valplatsen skola vi svinga,
I ringdans, du, döden och jag!
Ehuru hans diktning icke saknar fantasi och känsla, voro
dessa icke nog starka att ersätta hans brist på kultur, och
inom poesien blev han blott en dilettant med en ytterst
hård och ovårdad form.
Men vi återvända till studentskalderna. Något yngre än
Nybom var en Uppsalasångare, som jämförelsevis sent kom
att ägna sig åt diktningen. Det var “juvenalernas“ be-
römde skald, fosterlandshymnernas och Gluntarnes mästare.
Gunnar Wennerberg hade med intresse ägnat sig åt filo-
sofiska studier och åt musiken, det senare gemensamt med
en god vän, tonsättaren Axel Josephson. Han kom även
in i den Silfverstolpeska vittra salongen, där den något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
