Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg, signaturerna, Snoilsky, Wirsén - Det ofruktbara 1850-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydberg, Signaturerna, Snoilsky,
Wirsén.
Adertonhundrafemtiotalet är, som redan nämnt, ett säll- Detofrukt-
synt ofruktbart årtionde för svensk diktkonst, åtminstone talet,
vad gäller originaldikt på vers. Berömdheterna från det
föregående årtiondet hade antingen tystnat eller för till-
fället vänt sig åt annat håll — publicistik, översättnings-
arbete, politik. De nya krafter, som framträdde, voro nästan
alla epigoner — man kunde nämna den av fosforistkretsen
omhuldade Thekla Knös, prisvinnaren Fredrik Sander, som
aldrig inlöste de stolta förhoppningar, som knötos vid hans
förstlingssamling Den fallande stjernan, den finbildade
unge Uppsalaestetikern Nyblom, som likväl kom att spela
större roll som innehavare av Atterboms och Malmströms
lärostol och som tidskriftsutgivare än som poet, den i sin
språkbehandling kätterske realisten Robert von Kræmer,
prins Oscar, som besjöng svenska, flottans minnen, och till
sist den anspråksfullaste av alla: Herman Bjursten, som
åsyftade att skapa historiska poem, motsvarande de Rune-
bergska, men som icke förmådde ingjuta poetiskt liv i den
granna formen.
En poet, som skaffade sig mycken popularitet genom
sina älskvärda, humoristiska dikter, i vilka han tolkade
naturens idyllstämningar och besjöng livets vardagsfröjder
och vardagsförtretligheter med naiv optimism, var Sand-
hamnssångaren Elias Sehlstedt, vars små visor och sång-
stycken äro uttryck för 1850 — 70-talens godmodiga, små-
borgerliga belåtenhet.
Sveriges litteratur III. 1 ~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
