Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg och åttiotalet - Mäster Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Titelpersonen har han nog velat framställa såsom den där
förhäver sig och därigenom ådrager sig en skuld, en ordets
man, som dock i mångt och mycket är ett verktyg och
organ för andra, ett trosvittne, som till sist sviker, och som
av Glerdt bokpräntare, radikalen, den revolutionäre fana-
tikern, upprorsmannen, som vill begagna honom för sina
syften, får höra, att han är en “avfälling“. Dock tyckes
Strindberg hava vacklat, och i det företal, som han ett år
efter styckets fullbordan nedskrev, när han insände det till
Svenska Akademien såsom tävlingsskrift, sökte han göra
gällande, att de fyra olika bärarne av idéerna — statens,
kyrkans, religionens och den abstrakta frihetens — alla
åberopa sig var och en på sin kallelse och att man tör-
hända måste bli avfälling för att kunna förverkliga sitt
eget ideal. Men det är fråga, om icke denna synpunkt
av allas relativa rätt tillkommit senare, och om ej styckets
andra titel “En avfälling“ innebar Strindbergs ursprung-
liga mening.
Denna första text av Mäster Olof, där särskilt Gerdt
bokpräntare intager en bred plats, är skriven på prosa, en
utomordentligt kraftig, starkt individualiserad, säkert av
Mäster Olofs egen krönika inspirerad prosa, som väsent-
ligen skilde sig från de vanliga svenska dramernas alltför
litterära blankvers eller grannlåtsprosa.
Strindberg, som omedelbart efter fullbordandet av detta
verk befann sig i den djupaste missmodsstämning, gripen
av en världsleda, som lät honom skriva förtvivlade brev
och dväljas i självmordsfantasier, rönte ingen uppmuntran
för sitt stora drama. Det återlämnades från kungliga tea-
tern med anmodan om en ny bearbetning och fick ej ens
omnämnande i akademien.
Ihärdigt fortsatte han sitt arbete på dramat. Icke mindre
än fem, sex olika texter föreligga från 1872 till 1876.
Till en början gällde att, såsom han antytt i akademi-
företalet, alltmera låta de olika figurerna bliva målsmän
för var sitt berättigade intresse. Han hade redan tidigt
slitits mellan den profetiska absolutism, som Kierkegaard
hävdat och som även tolkats i Ibsens Brand, och den
moderna teorien om relativiteten i alla övertygelser. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
