Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 18, den 31 januari 1909
- Karl Starbäck
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KARL STARBÄCK.
45 ÅR DEN 26 DECEMBER 1908.
Den som i ungdomsstaden vid Fyris i början på
90-talet såg den glade sångarbrodern Kalle Starbäck
skämta och glamma i vänners lag, väntade nog icke
att blott ett årtionde senare återfinna honom i riksdagen
som statsutskottsledamot och specialist på
löneregleringsfrågor. Men så kan en omplantering ur det
akademiska i det praktiska lifvets luftstreck förändra. Eller
skola vi kanske hellre säga utveckla. Ty den ärade
representanten i Andra Kammaren för Gäfle stad, lektor
Karl Starbäck, har fortfarande i behåll hela den unge
studentens och docentens glada håg och intresse för
andlig och vetenskaplig kultur, äfven sedan hans
under riksdagsarbetet och vid kommittéarbeten inlagda
förtjänster i riksfinansiella värf förskaffat honom en
plats som fullmäktig i kungl, telegrafstyrelsen. Och
hette det om honom på 1880- och 90-talet att han
var känd som en af det nordsvenska universitetets
populäraste personligheter, kan detsamma väl sägas
om honom nu såsom en af riksdagens.
Karl Starbäck är född i Norrköping den 26
december 1863 och son till den bekante historikern
och romanförfattaren, lektor Carl Georg Starbäck,
och dennes maka, Mathilda Carolina Hallgren.
Sitt praktiska påbrå har han måhända efter
farfadern, bergstjänstemannen Nils Starbäck, som bröt med
den redan från början af 1600-talet bekanta släktens
prästerliga traditioner och för sina förtjänster och
uppfinningar på järnhandteringens område utmärktes
med järnkontorets stora medalj. Efter afslutade
skolstudier blef Karl Starbäck student i Uppsala 1883
och fyra år senare filosofie kandidat. Som
hufvud-studium valde han de biologiska vetenskaperna och
mottog, efter att 1892 ha aflagt filosofie
licentiatexamen och utgifvit flera botaniska afhandlingar, år 1895
förordnande som docent i botanik, sedan han året förut
förvärfvat sig den akademiska graden. För studierna
hade han, som ofvan antydt, icke försummat
studentlivet. Inom sångarvälden i Uppsala intog han ett
framstående rum, men han deltog äfven med ifver i
det uppvaknande studentlif med allvarliga intressen,
som vid denna tid utvecklade sig kring den af Karl
Staaff m. fi. 1883 stiftade frisinnade
diskussionsföreningen Verdandi. Då befordringsutsikterna på den
akademiska banan i det ämne, hvaraf han ägnat sig,
voro ringa, öfvergick han emellertid snart i de
allmänna läroverkens tjänst. Redan 1897 lämnade han
docenturen för en adjunktsbefattning i Hudiksvall och
befordrades 1902 därifrån till det lektorat i
naturalhistoria och kemi vid Gäfle läroverk, han ännu innehar.
Inom båda samhällena förvärfvade han varma
sympatier och blef lika högt uppburen som, lärare,
populärvetenskaplig föreläsare och personlighet.
Det väckte därför foga öfverraskning, när
valmännen i Hudiksvall—Östersunds-kretsen, då de 1902
hade att se sig om efter en efterträdare i Andra
Kammaren till sin förutvarande, om den frisinnade saken
högt förtjänte lektor S. J. Kardell i Östersund, läto
sina blickar stanna vid adjunkten Starbäck. Som
representant för denna krets hade han säte i
kammaren äfven valperioden 1903—05, ehuru det redan
vid valet var kändt, att han skulle afflytta till Gäfle:
så stort var förtroendet till hans förmåga. Och tre
års verksamhet i denna sistnämnda stad var tillräcklig
att äfven här förvärfva honom valmännens sympatier.
Det väckte icke ringa uppseende, då 1905 han och
redaktör K. M. Lindh som liberala kandidater med
betydande majoritet segrade öfver bi. a. stadens
tidigare riksdagsman sedan tjugo år tillbaka, lektor P. P.
Waldenström. Vid fjolårets val förnyades uppdraget.
I riksdagen anslöt sig lektor Starbäck helt naturligt
till liberala samlingspartiet, hvars vänstra flygel han
kan anses tillhöra. Inom partiet lärde man snart upp-
skatta hans förmåga äfven på andra områden än
klubbmästarens, och redan 1903 blef han suppleant i
statsutskottet, 1904 dessutom suppleant i det särskilda
läroverksutskottet, vid 1905 års båda urtima riksdagar
var han suppleant i de särskilda utskotten och 1907
befordrades han till ordinarie ledamot i statsutskottet.
Det är ock i sin egenskap af deltagare i
statsutskottets arbeten han förvärfvat sina största
riksdagsmeriter, ehuru det icke bör förglömmas, att det är
efter motion af honom frågan om våra svenska
naturminnesmärken blifvit föremål för beaktande, att han
vid 1906 års riksdag tog initiativet till den viktiga
lagstiftning, som afser att möjliggöra obligatoriska
sammanslutningar af fiskevattensägare för fiskets
bedrifvande för gemensam räkning, och att han 1907
utverkade riksdagens bifall till inrättande af de välbehöfliga
75 nya adjunktsbefattningar vid läroverken,
regeringen saknat mod att begära. Med intresse och ifver
har han ägnat sig åt alla de vidt skiftande frågor,
som förekomma i detta riksdagens utskott, icke blott
universitets-, läroverks- och folkbildningsärenden,
hvilket ju endast är helt naturligt, eller spörsmål af
intresse för landtbruk, fiske och skogsskötsel, hvilka på
grund af hans studieriktning ligga honom nära, utan
äfven åt militära frågor och framför allt åt
löneregleringsärenden och organisatoriska spörsmål. Sistnämda
förhållande gjorde att han af regeringen insattes i
den kommitté för omdaning af telegrafverkets
förvaltning, hvars betänkande 1907 i hufvudsak vann
riksdagens bifall och som uppställde principer för skötseln af
statens affärsdrifvande verk, hvilka redan nu torde kunna
betecknas som banbrytande. Sedermera erhöll han
äfven säte i kommittén för postverkets omorganisation.
Pennteckningen af lektor Starbäck som riksdagsman
skulle emellertid vara ofullständig, om icke äfven åt hans
egenskaper som debattör skänktes vederbörligt
beaktande. Redan den sonora stämman är ägnad att
tilldraga honom uppmärksamhet. Än mera blir
denna en följd af resonnemangets klarhet och
bindande logik, den utomordentliga sakligheten och
det oaflåtliga anknytandet till realiteter, som han
med sina insikter och sitt goda minne till fullo
behärskar. Det är väl framför allt detta, som
gjort, att Starbäck vunnit äfven landtmännens öra.
Till detta kommer sedan skämtets gudomliga gåfva,
från den lätta humorn, som han icke gärna helt
lämnar å sido, äfven om det gäller de torraste ämnen,
och den väl anbragta ironien, hos hvilken dock hos
honom sällan finnes något sårande, till det bredt
understrukna skämt, hvars gissel den därför utsatte
sannerligen icke undgår att känna, och en satir, som aldrig
förfelar sitt mål. Redan från början af sin riksdagstid
uppskattad som talare hör Starbäck numera till Andra
kammarens flitigaste deltagare i debatten, än å
statsutskottets vägnar, än och nästan lika ofta som reservant mot
dess majoritet. Slagfärdig som han är, gör han
emellertid ej sällan inlägg äfven i andra ärenden än dem,
i hvilkas utskottsbehandling han deltagit. Särskildt
uppmärksammade ha varit hans inlägg under
debatterna vid interpellationen till herr Staaff angående det
uteblifna åtalet mot "Den gula faran", där han
uppträdde som en god del af det liberala partiets taleman,
vid den af honom själf framställda interpellationen
till statsrådet Hammarskjöld angående dennes ställning
till den s. k. biskopspetitionen, och under 1907 års
stora rösträttsdebatt. Anmärkningsvärdt är hans
uppträdande vid olika tillfällen mot förbudslagstiftningen.
Under 1906 års riksdag hörde Starbäck till den
dåvarande liberala regeringens bästa stöd under
budgetdebatterna, och den plats, han intager i samlingpartiets
förtroenderåd,, vittnar om, att han alltjämt betraktas
som en af detta partis förnämsta krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:43:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/10/0275.html
