Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 22 - Den 28 februari 1909
- Gustaf Albert Petersson.
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUSTAF ALBERT PETERSSON.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Föredraganden inför konungen af ett
grundlagsändringsförslag går icke till eftervärlden på samma
sätt som föredragandena af andra lagförslag: genom
kontrasignatur under konungens namn på den
utfärdade lagen. Ett grundlagsförslag blir grundlag i det
ögonblick riksdagen, resp. konungen på rikssalen
meddelar sitt bifall till hvad andra parten föreslagit,
och denna akt -har från konungens sida karaktären
af en personlig handling. Kungörandet åter af
grundlagsändringen sker genom införandet i Svensk
Författningssamling af den grundlag i dess helhet, hvari
ändringen skett cch med iakttagande af denna.
Antages en helt ny grundlag i en äldres ställe, såsom
fallet var med Riksdagsordningen 1866, utfärdas den
med underskrift å ena sidan af riksdagens talmän, å
andra sidan af konungen, men äfven nu utan kontrasignant.
Lika litet som Louis de Geers, skall följaktligen
Gustaf Albert Peterssons namn läsas under någon
svensk grundlag, ehuru bådas namn äro förknippade
med hvar sin bland de största förändringar, vårt
statsskick någonsin på rent fredlig och laglig väg
undergått. Sannolikt har väl den sistnämnde icke så stor
personlig andel i hvad som blef riksdagens beslut
den 10 febr. 1909, som den förre hade i den
märkliga tilldragelsen de minnesvärda decemberdagar 1865,
då riksens ständer afskaffade sig själfva. Men hans
insats har dock varit tillräckligt stor, för att han alltid
skall minnas i sammanhang med Sveriges grundlagar.
Det har ofta påpekats, hvilket stort antal dugliga,
ämbetsman och framstående medborgare, som under
tidernas lopp utgått ur de svenska prästgårdarnc. Det
samma skall i framtiden helt säkert med samma
berättigande kunna ske i fråga om de svenska
skollärarehemmen. Liksom den Staaffska ministären inom, sig
slöt en skoll^rareson i jur. d:r Johannes Hellner, har
den Lindmanska sin i den nuvarande justitieministern.
Född i Björkeberg i Östergötlands län den 7 April
1851, är statsrådet Gustaf Albert Petersson
nämligen son till orgelnisten och skolläraren därstädes Carl
Gustaf Petersson och hans maka, Mathilda Christina
Nylander. Efter att ha aflagt mogenhetsexamen vid
Linköpings läroverk 1869, kom han samma år som
student till Lund, aflade preliminärexamen vid slutet
af vårterminen 1871 och efter endast tre terminers
juridiska studier hofrättsexamen i febr. 1873. Efter
sedvanlig tingstjänstgöring blef han tre år senare af
Göta hofrätt utnämd till vice häradshöfding och
fortskred sedan sakta, men säkert på o!ömstolsjurL>tens bana:
"t. f. domhafvande öfver 3 1/3 år", upplyser matrikeln,
"hufvudsakligen i Östra Varends domsaga; t. f. fiskal
i Göta hofrätt öfver 2 år; adjungerad ledamot
därstädes 2 2/3 år; fiskal därstädes 8/9 1884; assessor
därstädes 30/12 1885.; t. f. revisionssekreterare 15/6 1886:
konstituerad revisionssekreterare 30/8 1889;
expeditionschef i justitiedepartementet 22/1 1892; justitieråd 13/11
1896.
I nio år verkade Petersson på denna viktiga, men
af den stora allmänheten foga bemärkta post. Af
domstolar och advokater, hvilka af naturliga skäl
närmare följa de olika justitierådens verksamhet, blef han
snart känd och uppskattad som en af Högsta
domstolens skarpsinnigaste och skickligaste ledamöter och det
väckte därför ingen förvåning när Chr. Lundeberg för
sin samlingsministär under 1905 års unionskris litade till
hans profvade kraft, när det gällde att besätta de
vid denna tid kanske mer än annars kräfvande
konsultativa statsrådsplatserna. Emellertid återgick han
till Högsta domstolen, då denna ministär slutfört sitt
värf, och då han icke i öfrigt framträdt i det
politiska lifvet, väckte det icke ringa öfverraskning, då
man 1906 ånyo såg honom lämna lagskiparens kall,
denna gång för att öfvertaga det politiska ansvaret
för lösningen af samtidens största svenska fråga på
författningslifvets område, den rösträttsfråga, på
hvilken icke mindre än tre föregående justitieministrar
lidit skeppsbrott, ehuru de burit namn med sådan
klang som Hj. Hammarskjöld, Ossian Berger och Karl
Staaff. Framtiden har emellertid visat, att Gustaf
Albert Petersson mäktade uppgiften, i hvarje fall hvad
genomförandet i kamrarne beträffar. Han har
dessutom haft på sin lott att slutbehandla ett icke ringa
antal andra viktiga lagar, att särskildt nämna den nya
arrende- och hyreslagen. I riksdagen har han städse
vunnit uppmärksamhet genom sitt klara, logiska och
strängt sakliga framställningssätt, hvarunder man^dock
gärna tyckt sig skönja snarare den fackmässiga
expeditionschefen an den från politiska principer
utgående ledande ministern.
Under det nästlidna året har statsrådet Petersson
varit föremål for synnerligen hätska angrepp från
socialdemokratiskt håll med anledning af de hårda domar,
som i flera fall fällts för brott mot
yttrande- och tryckfriheten, samt det "åtalsraseri", som man
förmente hafva sin utgångspunkt i chefen* för
justitiedepartementet. Under debatten vid remissen af
statsverkspropositionen i år uppträdde ock det
nämda partiets ledare, hr Branting, med en verklig
fdippik mot det s. k. "systemet Petersson".
Justitieministern fick emellertid härigenom endast tillfälle till
ett lysande försvar: han erinrade, att
åtalsmyndigheten i vårt land med undantag hvad beträffar
tryckfriheten vore själfständig i förhållande till
justitieministern, att tryckfrihetsåtalen icke varit så särdeles
talrika och att han själf ansåge, att domstolarne i
vissa fall varit val stränga vid straffutmätningen, men
att dessa ju i detta stycke förfore med full
själfständighet. Både bland politiska meningsfränder och
motståndare voro nog efter den debatten meningarna föga
delade därom, att talet om "systemet" Petersson nu
hade sett sina bästa dagar.
Äfven i de korta debatter, som ägde rum i Andra
kammaren vid de hvilande grundlagsändringsförslagens
behandling, deltog statsrådet Petersson på ett sätt,
som tillvann honom allmänt erkännande.
Sedan 1882 är statsrådet Albert Petersson gift med
Ada Wetter, dotter af domprosten i Växjö, d:r W. G.
Wetter och hans maka Augusta Carolina Wahlqvist.
Äldste sonen Folke, som efter morfadern antagit
släktnamnet Wetter, är docent i Uppsala.
HJALMAR PALMSTIERNA. †
F. d. landshöfdingen generalmajoren
frih. N. A Hj. Palmstierna afled den 21
februari i Stockholm. Född 1836, hade frih.
Palmstierna vid sitt 51:sta år på den
militära banan avancerat till generalmajor
i armén. 1888 statsråd och chef för
landtförsvarsdep., 1902 landshöfding i
Jönköpings län. 1888—91 led. af Riksd.
Andra Kammare, från 1900 i Första
Kammaren. (Se äfven text och helsidesportr. årg. VII: 27.
 |
HJALMAR PALMSTIERNA, †
Kliché: Bengt Silfversparre. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:43:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/10/0339.html
