Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 28, den 11 april 1909
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NILS CRISTOFER DUNÉR.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
För någon tid sedan meddelades det i pressen,
att professorn i astronomi vid Uppsala universitet Nils
Dunér erhållit tjänstledighet tills vidare intill den dag,
då af honom sökt afsked varder af k. m:t beviljadt.
Redan nu är sålunda i verkligheten en akademisk
lärarebana afslutad, som mer än de flestes varit
utmärkt för träget och framgångsrikt forskningsarbete,
ett arbete, som åt namnet Dunér förvärfvat en plats
i raden af den samtida astronomiska vetenskapens
främsta.
Nils Crisiofer Dunér är föddl Billeberga prästgård
i Skåne den 21 maj 1839. Fadern var prosten
därstädes, filosofie doktorn Nils Dunér, modern bar det
framför allt genom den store juristen bekanta namnet
Schlyter. Redan vid sexton års ålder blef Dunér
student i Lund, där han från början ägnade sig åt
företrädesvis fysikens och astronomiens studium. Vid det
astronomiska observatoriet, hvars ledning vid denna
tid nyss öfvertagits af den unge framstående Axel
Möller, fästes han redan 1858, således för mer än ett
halfsekel sedan, som e. o. amanuens. Fyra år senare
aflade han filosofie kandidatexamen och blef samma
år promoverad till filosofie doktor efter offentligt
försvar af en afhandling: "Beräkning af planeten
Panopeas banelementer".
Redan nu betraktades Dunér som en framtidsman,
något, som bl. a. framgår däraf, att han trots sin
ungdom kallats att i egenskap af astronom och fysiker
medfölja den året förut företagna storartade och
omsorgsfullt förberedda andra Torellska
Spetsbergsexpeditionen, om hvilken Adolf Nordenskiöld, som äfven
deltog i densamma, säger, att genom densamma den
första grunden lades till en verklig kännedom om
polarländernas naturalhistoria. Denna expedition hade
bl. a. äfven till uppgift att fullfölja ett ursprungligen
af presidenten i Royal Society i London framkastadt
förslag om undersökning af möjligheten att å dessa
breddgrader utföra en gradmätning af tillräcklig
utsträckning. Då denna undersökning emellertid ej hann
slutföras beträffande södra delen af det föreslagna
gradnätet, utrustades på vetenskapsakademiens
föranstaltande 1864 en ny, äfvenledes med statsmedel
understödd expedition under Nordenskiölds ledning
och äfven i denna kallades Dunér att deltaga. Som
bekant har gradmätningen i fråga först för några år
sedan kommit till utförande.
Emellertid hade Axel Möller 1863 vunnit befordran
till ordinarie professor i astronomi och Dunér blef nu
följande år hans efterträdare som adjunkt och
observatör. På denna plats kvarstod han, tills han 1888
utan ansökan kallades till innehafvare af det ordinarie
professorsämbete i Uppsala, från hvilket han nu står
i begrepp att afgå.
Under hela denna långa lärarebana har Dunér varit
oaflåtligen verksam som astronomisk forskare. Att för
en större allmänhet närmare klargöra hans betydelse
som sådan har sig icke så alldeles lätt. De resultat,
till hvilka han framträngt, äro ej populärt påtagliga.
Här kunna endast antydningar ifrågakomma.
Härvid är då först att märka Dunérs betydande
andel i det af Astronomische Gesellschaft igångsatta
storartade företaget att bestämma läget för alla
stjärnor intill nionde storleken mellan Nordpolen och 23
gr. sydlig bredd. Himmeln indelades i zoner
parallella med ekvatorn och dessa fördelades bland ett antal
observatorier i Europa och Amerika. Dunér — inom
parentes sagdt med redan 1863 som stiftare af det
nämnda sällskapet — mottog nu på Lunds
observatoriums lott zonen mellan 35 gr. och 40 gr.
nordlig bredd. Gemensamt med nuvarande observatorn i
Lund, d:r Folke Engström, hade han redan 1896
slutfört detta maktpåliggande och tidkräfvande arbete bå
ett synnerligen mönstergillt sätt, under det att
åtskilliga observatorier i hvarje fall ännu för kort tid
sedan icke blifvit färdiga med sina anparter. På
den kongress för uppgörande af planen till en
fotografisk karta öfver hela himmeln och en stjärnkatalog,
som ägde rum i Paris 1887, invaldes Dunér ock i
dess permanenta kongress och blef ledamot af dess
"bureau".
Dunérs allra viktigaste arbeten hvila emellertid på
tillämpningen och kombinationen af spektralanalytiska
och fotografiska forskningsmetoder. Genom
precisionen och skärpan i sina observationer intager han på
detta område ett af de allra främsta rummen bland
sin tids astronomer. Särskildt bemärkta ha varit hans
undersökningar rörande solens rotation kring sin axel,
-hvilka framlades 1891 i arbetet "Recherches sur la
rotation du Soleil" och följande år förskaffade sin
upphofsman Rumford-medaljen i guld af Royal Society i
London. Redan tidigare hade man genom aktgifvande
på solfläckarnes rörelser funnit, att solens
vinkelhastighet aftager från ekvatorn mot polerna, hvaraf
följer, att solens yta icke är fast och näppeligen heller
flytande. I spektroskopet har man nu ett medel att
noggrannare undersöka detta förhållande. Rotationen
gör nämligen att en punkt vid vänstra randen närmar
sig iakttagaren samtidigt med att en punkt vid högra
randen aflägsnar sig från honom. Är man nu i stånd
att med tillräcklig noggrannhet mäta den härigenom
åstadkomna inbördes förskjutningen af en och samma
linje i spektrum för två punkter på samma bredd,
men vid hvar sin solrand, kan man däraf beräkna den
dubbla lineära hastigheten i synlinjens riktning, alltså
i det närmaste längs tangenten till vederbörande
parallellcirkel på solen, hvaraf åter vinkelhastigheten lätt
finnes. Det är detta Dunér gjort. Han har på denna
väg funnit, att solen vid 0,4 graders bredd, d. v. s.
ungefär vid ekvatorn, har en rotationstid af 24,19
dagar, vid 30 gr. bredd en rotationstid af 25,77 dagar,
men vid 60 gr. bredd en rotationstid af ända till 31,ei
och vid 75 gr. af 33,55 dagar.
Med användande af liknande metoder har Dunér
vidare utfört synnerligen omfattande spektralanalytiska
undersökningar af s. k. fysiska dubbelstjärnor, d. v. s.
stjärnor, som befinna sig så nära i rummet, att deras
ömsesidiga attraktion är märkbar. Redan 1876
offentliggjorde han resultaten af ett stort antal
mikrometriska mätningar, som han utfört på Lunds
observatorium, bi. a. beträffande dessa stjärnors inbördes
rörelser. Äfvenledes har han i det 1885 utgifna
arbetet "Sur les étoiles å spectres de troisiéme classe".
(Om stjärnor med spektra af tredje klassen) varit i
tillfälle att för första gången behandla dessa stjärnors
egendomliga spektra — de synas förete likhet med
solfläckarnas — på grundvalen af planmässigt
företagna observationer. Väl närmast på grund af detta
arbete tilldelade honom Institut de France 1887
det Lalandeska priset.
Det anförda lämnar emellertid endast en
ofullkomlig föreställning om Dunérs omfattande astronomiska
forskningar, som rört sig på nästan alla
stjärnkunskapens områden. Hans ledamotskap i de flesta mera
framstående astronomiska sällskap i utlandet vittnar
därom, att de ock tillbörligen uppskattats. Dunér
hör till de svenska vetenskapsmän, som mer an de
flesta gjort vårt land heder, och icke blott lärjungars
tacksamhet skall därföre följa honom med
välgångsönskan, då han nu vid snart uppnådda sjuttio års
ålder drager sig tillbaka till ett välförtjänt otium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:43:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/10/0435.html
