Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 45, den 9 augusti 1914
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÄRLDSKRIGET.
När H. 8. D. utsände sitt sista nummer, voro
förhoppningarne om världskrigets undvikande ännu
icke tillintetgjorda. Ännu kunde väntas, att
världsdelens fredsbevarande krafter skulle visa sig
slutligen få öfvertaget. För hvarje dag som gick blef
fredstråden emellertid allt tunnare, Ryssland
tillkännagaf allmän mobilisering, Tyskland följde efter
och den 1 augusti på aftonen anlände underrättelse
att Tyskland utfärdat krigsförklaring. Frankrike
kunde icke undgå att sätta äfven sin armé på
krigsfot och i närvarande stund stå åtminstone fyra af
Europas sex stormakter i begrepp att störta i
blodig sammandrabbning. Krigshändelserna ha redan
tagit sin början: den ryska krigshamnen Libau har
bombarderats och står i lågor, det talas om ett
sjöslag mellan de tyska och ryska flottorna i
Östersjön, ryktet påstår, att åländska öarne blifvit om
icke besatta af tyskarne, så åtminstone lagda
under deras kontroll. Det till tyska tullområdet
men ej till Tyska riket hörande, neutrala
storhertigdömet Luxembourg har besatts af tyska
trupper, och dessa sägas äfven ha inryckt i Belgien,
sedan detta äfvenledes garanteradt neutrala land
med harm afvisat en framställning från Tysklands
sida om anslutning. Under dessa förhållanden kan
det knappt längre betraktas som en ljuspunkt
hvarken att krigstillstånd ännu icke inträdt mellan
Frankrike och Tyskland, ej heller att Storbritannien tills
vidare dröjt att tillkännagifva sin ståndpunkt i
striden. Italien har visserligen förklarat sin neutralitet
i den österrikisk-serbiska konflikten och äfven visat
motvilja mot att bli indraget i den stora
kraftmätningen i öfrigt. Men redan nu kan man utgå ifrån,
att det krig, som uppblossat, kommer att hölja hela
världsdelen i blod och lågor. Äfven den uppgående
solens land synes ej ohågadt att blanda sig i leken
och efter allt att döma blir det den nya världens
stora republik allena, hvilken kommer att stå
auktoritativ och mäktig nog att en gång inbjuda till
fredens återställande, när gamla världens jätteriken
ändtligen kämpat sig trötta.
Huru det kommit därhän, är ännu för tidigt att
utreda. Tyskland och Ryssland ha hvar för sig
utsändt förklaringar, afsedda att visa, att skulden
ligger hos motparten. I närvarande stund föreligga
icke tillräckligt många dokument för att möjliggöra
en dom, hvilkendera framställningen är den mest
färglagda. Det kommer härvid ej häller an på
detaljer. Världskriget har kommit som en utlösning
af spänningen mellan världshistoriska tendenser,
hvilka visat sig icke kunna förlikas: å ena sidan
tsardömet och slavismen, å andra sidan det unga
tyska käjsarriket med dess medfödda sträfvan att
återupplifva den romerska käjsartankens stolta
traditioner. Det tragiska i denna situation är, att den
västerländska kulturens båda af gammalt främsta
representanter visat sig ur stånd att välja en
själfständig position. Deras förbund med österländsk
despotism kan synas onaturligt. Men å andra
sidan ligger äfven Berlin öster om Elbe, där gränsen
enligt mångas mening går till Halfasien, och det är
ej allt för mycket att undra öfver, om järn- och
blodspolitiken vid Spree väckt farhågor i de länder,
hvilka sedan de stora revolutionernas dagar sökt
sina ideal i andra kulturblomster än de, hvilka
frodas å Preussens och Mark Brandenburgs
sandslätter.
Med bäfvan betrakta de tre nordiska länderna
jättarnes kamp. De veta af gammalt, huru de små
få sitta emellan vid de storas strider. Sverige har
ett 1809, Danmark både ett 1814 och ett 1864
— dystra sekel- och halfsekelminnen — Norge vet, att
det står och faller med de båda syskonrikena. Vänta
de för ögonblicket mera af den ena partens
nederlag, veta de tillika, att de ej med säkerhet
kunna vänta uteslutande godt af den andra
partens seger. Med blodsförvandtskapens band äro
de fästade vid båda lägren, ty om de
rospiggars svenska blod, hvilka gifvit Ryssland
namn, flyter alltför förtunnadt i det nuvarande huset
Romanovs ådror, för att släktskapen skall kunna
räknas, är det icke lätt att afgöra, om anglosaxer
eller tyska germaner stå de nordiska germanernas
hjärtan närmast. Åt båda hållen har vår andliga
och materiella kultur sina nära förbindelser. Vi
önska ej häller taga parti i kampen. Vi begära
icke bättre än få vara och förblifva oss själfva i vår
svenska, danska och norska egenart.
Men aldrig ha vi skandinaviska folk som i detta
världsbrandens ögonblick känt, att vi icke blott
geografiskt, nationellt, språkligt och historiskt höra
samman, utan äfven politiskt äro dömda att lefva
och dö med hvarandra. De tyska färgerna i
Helsingör lika väl som de ryska i Helsingborg skulle
betyda Skandinaviens dödsdom. Korsfanornas folk
ha ock utfärdat liklydande
neutralitetsförklaringar.
Inför kanonernas åska tiga de små inbördes
trätorna äfven i den enskilda nationen. Den brand,
som sedan månader lågat i vårt svenska folk i
fråga om sättet för försvarets ordnande, visar i
detta ögonblick bestämda tecken att slockna och
dö. Från yttersta höger till yttersta vänster stå de
svenske eniga i beslutet att häfda sitt lands
neutralitet och försvara dess själfständighet. Och liksom
äfven socialdemokraterna i detta afseende samla sig
kring chefen för den annars af dem bekämpade
regeringen, skall ett enigt folk i dessa dagar fylka
sig kring monarken med det ärofulla och löftesrika
Gustafs-namnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:46:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/15/0726.html
