Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 45, den 9 augusti 1914
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SNÖFJÄLLETS INDIANER.
BREF JEMTE FOTOGRAFIER TILL HVAR 8 DAG FRÅN GUSTAF BOLINDER.
Sierra Nevada de Santa
Marta, berget med det
långa namnet och de
glittrande snötopparna, är ett
af hufvudmålen för min nu
pågående expedition i norra
Sydamerika. Den, som
icke känner till berget,
finner det lätt på kartan
mellan Rio Magdalenas
mynning och
Goijira-halfön. Här, högt uppe i de
otillgängliga, men
fruktbara och leende dalarna,
ett par tusen meter öfver
hafvet, bo ännu oberoende
indianer. De kunna väl
vara en tretusen individer.
De bruka sammanfattas
under namnet Arhuac’er
men tala fyra olika
dialekter och räkna själfva ej
släktskap stammarna
emellan. Viktigast äro Köggaba
i norr och Icca i söder,
de senare föga kända. Det
är underligt att här, några
dagsresor från kusten med
dess järnvägar och
elektriska ljus, finna indianer,
som ännu göra eld med
trästycken. De
bo i befästa
städer och ha
en helt annan
och långt högre
kultur än den,
som trifves i
de
"civiliserade"
blandfolkens usla skjul
nere på slätten.
Men vägen hit
upp är också
svår, och
afstånd, som på
kartan se ut
att kunna
tillryggaläggas
på en dag, ta
kanske veckan.
 |
ICCA-INDIAN. Hunden påminner egendomligt nog mycket
om våra norrländska gråhundar. |
|
| HYDDA "PÅ LANDET" MED ICCAINDIANER. |
Också
hindrades de
första eröfrarne
här af de
otillgängliga bergen och de
vilda indianerna från att
genomföra en tilltänkt
kolonisation och en redan
grundlagd stad måste
öfverges. Först på senaste
tid ha några få kolonister
börjat bosätta sig här.
Ruiner minna om de forna
spanska anläggningarna.
Och indianerna, hur
annorlunda äro icke de! Väl
ha de bibehållit sin
kultur, sin uråldriga
soldyrkan och sina pittoreska
dräkter, men de lefva i
fred med de hvite, ja,
arbeta stundom i deras tjänst.
Mot främlingar äro de
skygga och misstrogna,
men den, som lyckats bli
deras vän, har det
präktigt nog i de svala, ljufliga
dalarna. Där odla de i väl
inhägnade täppor kaffe,
socker, majs och den söta
aracachan. Längre upp i
fjällen, nästan i jämnhöjd
med Mont Blancs topp,
ligga potatisåkrar. Och
det finns godt om
granadillos, oranger och äpplen
i trädgårdarna,
medan marken
är öfverväxt af
vilda björnbär.
I de
fönsterlösa hyddorna
är det mörkt
— om väggen
är hel! — och
allt är sotat af
rök från
härden. I ett hörn
står väfstolen,
i ett annat
bäddstället. För
öfrigt är hyddan
fylld af
allehanda hemslöjdat
husgeråd.
Öfverst prydes
den af en
väldig lerkruka —
en egendomlig
prydnad, som
dock är
placerad där af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:46:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/15/0737.html
