Hvar 8 dag / Årg. 15 (1913/1914) / 719 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 45, den 9 augusti 1914 - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

solens barn hört främlingen berätta om
det fjärran landet, där solen under
veckor ej går ner. Skola de tillåta honom,
först af hvite män, att bli delaktig af
deras hemligheter? Det får framtiden
utvisa.

Pueblo Viejo, maj 1914.

ICCA-INDIAN VID VÄFSTOLEN.

Mellersta bilden: PUEBLO VIEJO med ruiner af den gamla spanska stadsmaren, 1,500 meter ö. h.

Nedre bilden: FRÅN FJÄLLDALEN KRING RIO FUNDACION, 2.200 meter ö. h.

Forts. fr. sid. 710.

med far. Och mor trodde ändå, att han skulle sansa
sig. Men far ville inte, att hon skulle gå upp, utan
han höll henne i armarna. Och då skrek hon så
att skottet knappast hördes. Men nog hörde jag,
att han föll alltid. För jag stod bakom kakelugnen
hela tiden. Och bösskolfven slog också i golfvet.

Häradshöfdingen vältrar sig fram och tillbaka i
stolen. Han har slutit ögonen, och det ser ut som
om han sof och i sömnen reds af maran. Gumman
står och tittar på honom, uppmärksam, nyfiken.
Hon tar några steg emot honom niger och hviskar:

— Se jag förstod med detsamma, hvarför
kronofogden kom tillbaka. Ja, det begrep jag genast, för
den skull —

Häradshöfdingen förstår icke, hvad hon menar och
fäster sig icke vid fjollans hviskningar. Det är ett
gammalt problem, som han har grubblat öfver
alltifrån pojkåren. Fars död. Själfmord, som det först
sades, på grund af begången förskingring. Så
småningom hade misstankar väckts hos honom, sonen.
Så obestämda misstankar dock, att han aldrig velat
eller vågat eller haft tid att följa dem. Först nu på
gamla dagar, då tjänsten var slutad och dagarna
långa, nu hade han gifvit sig tid att forska i fars
olycka.

— En sak ska jag då säga kronofogden, hviskar
gumman. Mor försökte nog hon. Ja, det gjorde
hon. Många gånger ändå. Men se far var öfver
henne som en hök. Och till sist satte han in henne
i ett hus i staden. Och där sitter hon
väl än kan jag tänka —.

— Hvad var det, hon försökte?

— Å — det förstår han väl — det
förstår han väl — hon daskar honom
blygt, ängsligt, skälmaktigt på armen
— det förstår han väl, att hon försökte
uträtta kronofogdens befallning.

— Befallning?

— Å — så han skapar sig — att tända
på gården.

— Hvad för slag? säger
häradshöfdingen och stirrar upp. Försökte hon
sätta eld på gården. Var det därför er
far tog lifvet af sig?

— Det känner jag inte till, säger
gumman kort. Far fick väl sköta sitt
bäst han gitte. Inte la vi oss i fars
affärer, hvarken mor eller jag —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>