Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvarför reser du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott från andra, utan ock från sig sjelfva: med
ett ord, deras personer se ut som verkligheter —
och likväl stå de der —
Hvad är det då för ett visst något, som så
ofta fattas i skaldeverkets teckning, men som
finnes hos hvarje lefvande, och gör den intressant?
Det är sammanhängandet med det gudomliga; och
som gifves qvar ännu, till och med hos den elaka,
bildande äfven honom till en intressant varelse,
ehuru han derföre icke upphör att till sitt onda
vara förkastlig. Så får en skildring blott sitt inre
höga och oförklarliga sken, om det gudomliga, som
på sitt vis finnes i hvarje individ, lyser der på
ett sätt som det skall. Vi intagas då. Annars
icke, ohjelpligen icke. Detta är en ganska svår
uppgift för skildraren; ty den löses icke dermed
blott, att förträffliga filosofiska och theologiska
anmärkningar fogas bredvid i texten, vackra sattser
sägas öfver allting i verlden, intagande utläggningar
medfölja additionelt, den ena efter den andra
i poemet. Sådant hjelper författaren, så att
vi under läsningen utropa: hvilken god, hvilken
ädel menniska, som skrifver så! — men det
hjelper icke hans verk. Jag känner icke mer än en
enda artist, som lyckas rigtigt och alltid i det jag
här menar, och hvilket jag nödvändigt behöfver
för att ha ett rätt nöje af skaldeverket. Gud är
denna artist, ensam i sitt slag.
Derföre, herr Hugo, är det som jag reser
omkring i hans skapelser. Hvart jag kommer, har jag
ett dramatiskt nöje. Tusentals poemer af den
fulländade och outtömliga skalden omgifva mig hvart
jag kommer, i landskaper, i städer, i hus: och jag
reser öfverallt som i ett Eden. Hvarje stor eller
liten händelse är en scenisk föreställning. Hvar
menniska, jag råkar, är en intagande varelse på
skådebanan, emedan den aldrig är misstagen. Den
kan vara olycklig för egen del, otäck, finna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
