Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Tionde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
skrattar den spjufvern, men han ser inte hämna-
ren, sin egen far, som på andra sidan står i be-
redskap att ta emot sonen med mäster Erik.
Detta var den andra taflan, det andra minnet,
som hägrar i töcken, rusets och glömskans töcken.
Den blinde vaggade på hufvudet och knäppte
med fingrarna.
Gunnar Vide skrattade, tömde det tredje
glaset, strök svetten af pannan och fortsatte.
“Det är ingenting underligt, det är bara den
enkla sagan om skuggan, som växer och växer,
medan ljuset sinar. Här är den tredje taflan!
’Numro sist* heter den. En skolsal i någon stad.
Vi ser läraren på sin kateder. Det är ett tanke-
digert gammalt ansikte med ögon lysande af sann
välvilja. Han böjer sig framåt och talar vänligt
och allvarligt förmanande till ’Numro sist’, gossen,
som sitter i förgrunden. Det är samma pys.
Han har vuxit, är väl sina tolf år nu. Öfver
högra ögat har han en ful skugga, men i detta
ögonblick tar han sig en min af skamsen ånger-
fullhet. Det är skådespelaregry i honom. Och
strax vid hans sida står skuggfiguren, den skumma
gestalten från båren. Hon har beskyddande
lagt armen om hans hals. Med ena handen
döljer hon sina ögon. Det är en vacker hand,
smal och fin. Af bänkraderna ser ni endast ett
hörn. Några gossar vänder med förskräckelse
och medlidande sina ansikten mot syndabocken,
den tillrättavisade ’Numro sist’. Och på bän-
11
i
i
I»
i
m
IN
i» 1
m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
