Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Styckning af en björn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många trakter af prairierna finnes nästan intet
villebråd. Med denna omständighet i minnet, ämnade
de icke lemna efter sig så mycken god föda, som de
sågo björnens kropp innehålla. Han måste derföre
torkas och packas på Jeanette, i stället för den
packning hon hade sparkat af sig. Basil och François
började således att flå björnen, under det Lucien
samlade torr ved till en stor eld. Naturligtvis
ämnade de qvarstanna en natt till i lägret, ty det
upptoge minst en dag att sönderstycka björnköttet.
Huden var snart afdragen och köttet skuret i
tunna skifvor eller remsor, hvilket är det antagna
bruket då man torkar kött eller förvarar det utan
salt. Det är vanligt att köttet helt enkelt hänges
öfver pålar att torka i solen, hvartill åtgår tre dagar,
hvarefter någon förstöring af köttet icke är att
befara. Men våra jägare ville icke blifva uppehållna
så länge och begagnade derföre ett annat sätt,
nämligen att lätt skinntorka köttet öfver elden. Det
tillgick så att man i marken gräfde en grund grop,
hvaröfver man lade unga, gröna träd parallelt med
hvarandra, under det att man i gropen kastade ned
askmörja och röda halfbrända kol, för att underhålla
en lagom hetta. På dessa träd lades tunna
köttremsor, liksom på ett halster, så att de blefvo torra och
något stekta på samma gång. Kött, sålunda
preparerade håller sig i flera månader. Jägare och
indianer använda vanligtvis detta sätt, då de icke hafva
tid att vänta på en ordentlig torkning.
Den andra björnungen blef svedd och
sönderskuren utan att huden drogs af, alldeles som man
brukar med fläsk. Den stektes så att den var färdig
att ätas genast, ty de ämnade icke dröja många
timmar innan de satte sig »till bords».
Medan köttet torkades, smälte Basil något af
fettet i en kittel, hvilken lyckligtvis var en at de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
