Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt högre det trummar och sköldarna klinga;
Men Konungen klappar på rykande bringa
Sin fåle och säger: ”Förråder du mig?
Det gjorde du aldrig i storm och i krig.”
Och hästen förnimmer den wänliga handen,
Ser twärt öfwer wiken den grönskande stranden,
Hör dånet bakom sig. Han störtar sig då,
Så modig och snöhwit, i böljorna blå.
O we! det är Konungens yttersta timma —
Nej! Konungen lefwer och hästen kan simma.
Han simmar så wäl och så stolt som en swan,
Och wågorna leka med fladdrande man.
De Kungliga fiskare, alla de hundra,
Stå skamliga qwar uppå berget och undra.
De tänkte så säkert få Konungen fatt;
Men fingo ej mera än Konungens hatt.
På klippan syns hatten i wiken sig spegla,
Och alla ännu som på Mälaren segla,
De helsa Kungshatt, och det säges med rätt,
Att Svearnas Konung ej gripes så lätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
