Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
»Är det så säkert det?»
»’Tvärsäkert om du blifvit min. Fast hädan-
efter blir det väl nästan min skyldighet emot dig
att föra ett dåligt lefverne.»
»Prata nu inga galenskaper», utbrast hon
orolig. Hon ville tillägga något, men teg och
funderade i stället.
Ja, hon måste gifta bort honom. Hon måste
förmå honom att glömma sin missräkning, stac-
kare. Hon vågade icke lita på hans karaktärs-
styrka att hädanefter undvika henne så framt han
icke finge ett nytt intresse, som upptoge honom.
Hennes giftermål skulle icke hålla Gunnar Vv.
Langen-Zieppen tillbaka, det visste hon nog, och
så kunde det ju hända att hon till sist toge in-
tryck af hans efterhängsenhet. Gud visste att
hon icke ville det, men tänk om hon ändå till sist
blefve kär i honom! Hon hade aldrig varit kär.
Hon fick tårar i ögonen och flyttade sig oroligt
på stolen. Hennes söta små gossar — hennes
snälla, rara Göran och så det lilla ofödda väsen,
hon bar under sitt hjärta! Tänk om hon till sist
blefve kär i Gunnar! Sådant kom ju utan att man
visste om det — knappt utan att man rådde därför.
»Hör på, Gunnar», sade hon med strängt
allvar, »lofva mig att icke återkomma till detta.»
»Som du vill — men det blir icke lätt. Ack!
äktenskapet liksom visade mig fast mark att stå
på Nu viker åter allt undan», sade han med mera
allvar än hittills.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
