Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallade den »skön» med sin egen konstlösa
förvrängning af detta ord och somnade tryggt
och dufvet med armarna fredligt korsade under
täcket.
Börje svepte en schal om Elsa och sköt en
låg pall under hennes fötter, när hon placerat
sig i sin favorilstol på verandan. Själf ställde
han sig vid balustraden och lutade hufvudet
mot en pelare. Slutligen vände han sig mot
henne, och hon såg då, trots skymningen, att
hans ögon mörknat under intrycket af en
häftig sinnesrörelse. Hon väntade med
ångest-fullt klappande hjärta, att han skulle säga
något, som gjorde deras förhållande till annat
än nattgammal is, men han teg. Det han velat
i tankarna, fick ej bli ord.
»Är du trött?» frågade hon, och hennes
fruktan för att tonfallet skulle bli en oombedd
smekning, gjorde det i stället sträft.
»Nej, inte särskildt. — Vet du, jag har
hört lilla fru Megdal beklaga sig i kväll öfver
att vår lycka gjorde så ondt i ögonen på
henne. Hennes längtan blef outhärdlig efter
ett liknande förstående, som det hon märkte
hos oss.»
»Stackars liten,» svarade Elsa-Maria
undvikande. »Hon ser så sund och varm ut, att
jag kan förstå hon behöfver en famn »
»Ja, men hon är sipp.»
»Hur menar du?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
