Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Du ä’ en stygg gammal drake —jag vet det
nog, för alla kusinerna ha sagt det, och jag vill
inte vara hos dig ■
— jag vitt inte!”
Och den lilla ursinniga flickan stampade
med foten och betedde sig så vildsint, att de två
gamla fruntimmerna för en stund voro alldeles
handfallna. Men då fick Katrina henne fatt
och ruskade henne så eftertryckligt, att gråten
och skriket kväfdes.
”Det där låter Katrina bli”, sade faster Ebba
och befriade barnet från jungfruns hårda grepp.
”Agan skall jag själf draga försorg om, när så
behöfs. Jag skall nog kväsa dig, elaka barn”,
bifogade hon och fullbordade nu med egna
händer Annas natt-toalett.
Utan att akta på gråten gnodde hon flickan
grundligt med tvål och vatten, trädde omildt
nattskjortan på henne och stoppade så ner henne
i bädden.
”Läs din bön”, sade hon hårdt.
”Gode Gud”, började den lilla, men kunde
ej fortsätta för gråt och hade dessutom i sin
förtviflan alldeles glömt bort ordalagen i den
enkla bön, som modern lärt sina små flickor.
”Faster — faster jag lofvar, att jag skall
bli så snäll och aldrig göra så mera. om du bara
lagar så, att jag får igen min mamma. Hon
brukade kyssa oss om kvällarna och sitta hos
oss tills vi somnade.”
”Envisa unge! Jag har ju förbjudit dig att
tala om detta.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
