Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 ÄLDRE ANSATSER TILL KYRKLIG SJÖMANSVÅRD OCH DIASPORA VERKSAMHET
Sverige hade ju då ett stort antal tyska undersåtar. Så småningom
blev det nödvändigt att predika även på franska språket, varför
man valde präster från den tysk-franska provinsen Elsass,
mäktiga bägge dessa språk. Franska protestanter kalla
ambassadkyrkan »vår kyrka i Paris» och anse den med rätta vara »den franska
protestantismens moderkyrka». Allt detta visar, att det icke var
endast för att tillgodose sina egna barns behov utan fastmer
såsom den protestantiska trons högste beskyddare, som Sverige
uppehöll denna kyrkliga utpost i det ärkekatolska Paris.
Fast organisation fick kyrkan först år 1679, då en svensk
pastor Simon Isogæus, och en tysk, Gregorius Cephalius, samtidigt
tjänstgjorde i Paris. Dessa män utarbetade en kyrkoordning,
ordnade fattigvården, införde ministerialböcker m. m. Av intresse är
vidare att läsa stadgandet om gudstjänsterna. Sådana skulle
hållas varje sön- och helgdag. När blott en präst tjänstgjorde, skulle
han predika från klockan »ungefär» tio till inemot tolv. Då både
svensk och tysk präst voro anställda samtidigt, skulle den tyske
predika från klockan »precis» åtta iill tio, den svenske från
tio till tolv. I det fall att två präster förefunnos, skulle dock
under de årstider, då dagarna äro korta, »endast» tre predikningar
på samma dag förekomma. Första söndagen i varje månad skulle
allmän nattvardsgång firas.
Man var tydligen på denna tid ännu icke rädd för att predikan
skulle räcka mer än en knapp halvtimme.
Särskild uppmärksamhet ägnades sjuk- och fattigvården. Detta
var ock högeligen nödvändigt, enär allt vad protestanter hette voro
utestängda från de allmänna sjukhusen. Naturligtvis kommo de
ännu mindre i åtnjutande av fattigunderstöd. Församlingen
anställde därför tvenne »förmyndare» (kyrkovärdar), den ene
svensk, den andre tysk. Av dessa förestod den ene fattigvården.
Den andre hade att jämte pastorn och kantorn besöka de sjuka,
som vanligen vårdades i enskilda hem mot en ersättning av 60
centimes (45 öre) per dag?" Utgifterna bestredos genom frivilliga
gåvor.
Den 1 december 1726 firades kyrkans hundraårsjubileum i ett
rymligt kapell, inredt i övre våningen av ambassadhotellet, då
beläget i hörnet av Rue Jacob och Rue St. Benoist. Vid denna tid
var magister Dan. Mettenius pastor i Paris. Den vid nämnda till-
2 Carl Renström, I hamnar och storstäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
