Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. Verkets ledning i hemlandet.
Organisation.
Under mer än ett tiotal år stodo de nyupptagna
sjömansvårds-stationerna liksom de förut befintliga svenska
utlandsförsamlingarna under Ärkebiskopens direkta ledning. Till honom skulle två
gånger om året ämbetsberättelser insändas, och han skulle
meddela instruktion för arbetet. Detta var ju godt och väl. På
ärkebiskopsstolen satt en man av mindre vanligt mått, »kyrkofursten»
A. N. Sundberg. Nog hade han vaken blick och varmt intresse.
Men säkert kände prästerna därute behov av att kunna till någon
i ledande ställning frambära sina bekymmer och önskningar på
ett mindre formellt sätt än genom en stel ämbetsskrivelse. Därtill
måste här hemma arbetet bli känt och vänner till detsamma
förvärvas. Därute måste nya lämpliga arbetsplatser upprättas o. s. v.
Med ett ord, det behövdes en styrelse, som var mäktig initiativ
både åt ena och andra hållet. En sådan fanns, som stod redo att
laga sig an den nya planteringen och giva den trivsel och växt.
Det var Svenska Kyrkans Missionsstyrelse.
Även den tanken, att Missionsstyrelsen vore den kyrkliga
institution i vårt land, som lättast och verksammast kunde taga vård
om den unga sjömansvården, arbetar sig fram genom kyrkomötet.
Den 15 sept. 1888 väckes där av den varmhjärtade professor W.
Rudin följande motion:
»Sedan ett par årtionden har ett själavårdande arbete öfvats
bland svenske sjömän i utländska hamnar, dels af svenska
kyrkan, dels af enskilda sällskap. Emellertid är ännu icke på långt
när allt gjordt, som i denna del kunde och borde göras. — Det bör
då ihågkommas, att arbetet bland sjömännen intager en slags
mellanställning mellan arbetet i hemlandets kyrka och verksamheten
bland icke kristna folk. Sjömännen blifva ofta, skilda som de äro
från inflytandet från hemlandet och ett stillare lif, utsatta för
frestelser till fullkomlig förvildning och nedsjunkande i hednisk råhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
