Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
NUTIDA SJÖMANSVÅRD OCH DIASPORA VERKSAMHET
nyssnämnda herrar åt Missionsstyrelsen på villkor att
verksamheten i Hull så snart som möjligt upptoges och därefter av
Styrelsen underhölles. Samtidigt meddelades, att ett stort antal
svenska fartyg årligen besökte denna plats, där det därjämte fanns
icke få bofasta landsmän. Därtill kom, att Hull var
genomfarts-ort för emigrantskaror från Sverige.
Efter föregående förhandlingar med Ev. Fosterlandsstiftelsen
beslöt Styrelsen den 28 maj 1914 att tacksamt mottaga kyrkan,
när densamma kunde visas vara skuldfri. Sjömanspräst skulle
ditsändas så snart en sådan hunne tillsättas. Stationen övertogs
från clen 1 november 1914, och arbetet där uppehölls av
Fosterlandsstiftelsens sjömanspastor i Grimsbv till den 1 maj 1915, då
den av Missionsstyrelsen förordnade sjömansprästen Georg Algot
Borgström tillträdde befattningen.
Även en annan station, som länge stått under
Fosterlandsstiftelsens ledning, nämligen Melbourne i Australien, liar under
periodens sista år övertagits av Missionsstyrelsen, som dit förordnat
pastor Sigfrid Sigland.
Arbetet bland svenska fiskare i Nordsjön.
En gren av vår kyrkas verksamhet, som nära sammanhänger
med sjömansvården, är arbetet bland svenska storsjöfiskare. Detta
fält har visat sig vara lika intressant som rikt.
Under många år hade ett stort antal kuttrar från Bohuslän
sökt sig ut till Shetlandsöarna för att där idka djupvattensfiske.
Till station under dessa besök hade valts Baltasound på ön
Unst. Kyrkligt fostrade hade de vid gudstjänsttid i stora skaror
infunnit sig i därvarande skotska kyrka. De förstodo visserligen
ej språket, men ville ändock vara med om en gudstjänst. Rörd
härav sände den engelske kyrkoherden på ön, Rev. W. S.
Brown-lee i januari 1901 ett brev till ärkebiskopen i Uppsala med
anhållan om att från svensk sida något måtte göras för att
tillfredsställa dessa fiskares andliga behov. Sedan Missionsstyrelsen —
-till vilken saken belt naturligt hänsköts — förvissat sig om att ett
verkligt behov av prästerlig verksamhet här förelåg, fick
dåvarande sekreteraren i Missionsstyrelsen pastor Gudmar Hogner i
uppdrag att våren 1901 besöka ön Unst för att undersöka förut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
