Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERKSAMHETENS UTVECKLING
89
Missionsstyrelsen kunde ej motstå denna bön om hjälp från
svenskar på dessa i vår historia välkända platser och förordnade
till svensk pastor i Reval från den 1 oktober 1919 Nils Linderstcim,
som förut med sin ämbetsgärning betjänat svenskarna på Runo.
Transoceana stationer.
Ända till Sydafrika och Sydamerika har vår kyrkas
verksamhet bland sjömän och bofasta landsmän sträckt sig. Låt oss
undersöka, under vilka omständigheter detta arbete kommit till
stånd!
Envar känner, åtminstone till namnet, den i Sydafrika
uppblomstrande »guldstaden» Johannesburg. Beteckningen
guldstaden anger tillräckligt, varför i vildmarken därnere en storstad på
otroligt kort tid växt upp. Den låter oss ock ana, att vi bland
många andra sökare efter den ädla metallen med säkerhet skola
finna ett stort antal nordbor, icke minst svenskar. Det behöver
knappt sägas, att ett kyrkligt och fosterländskt arbete bland dessa
var i högsta grad nödvändigt. Ty till sådana platser brukar,
jämte arbetsamma och skötsamma män, också samlas slödder
från alla håll. Och i sådana kretsar kunde de våra, i saknad av
religiös och fosterländsk vård, lätt dragas in och gå under.
Tidigare ansatser till sedligt-religiös verksamhet bland
nordborna i Johannesburg kunna spåras. Den som först samlade dem
till gudstjänster synes ha varit en gotländing vid namn Claudelin,
som använde »Skandinaviska klubben» till gudstjänstlokal.
På 1890-talet uppehöll sig en norsk f. d. sjömanspräst, E. B.
Berg, i Johannesburg. I mån av tid anordnade denne gudstjänster
för skandinaverna. Men hans verksamhet fick icke stöd från något
av hemländerna och blev av kort varaktighet. Därefter försökte
utan nämnvärd framgång en ung dansk frimissionär att grunda
ett arbete i staden. Bättre resultat uppnådde en
svensk-ameri-kansk pastor P. Gullander, som kom till Johannesburg i början
av 1898. Denne hade i Sverige insamlat omkring 6,000 kronor,
vilka medel satte honom i tillfälle att under två års tid arbeta på
att främja religiöst och sedligt liv inom den skandinaviska
kolonien. Tanken på församlingsbildning blev under hans tjänstetid
aktuell. Den ledde till sammankallandet av ett offentligt möte
av-skandinaver den 18 dec. 1898. På detta beslöts att en skandina-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
