Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
DE SÄRSKILDA STATIONERNA
ned i hans själ. Mot all förmodan blev också hans hälsa så pass
återställd, att han kunde anträda färden till sitt fjärran hem, nu
en ny människa vorden.
Men huru väl behövdes och behövas de ej, Guds och vår
kyrkas sändebud vid de stora stråkvägarna, där våra landsmän draga
fram, för att varna och leda, hjälpa och trösta! De äro den
uppsökande Frälsarekärlekens talrör till själarna. Ofta förklinga väl
deras ord ohörda, men det finnes dock själar, som lyssna och
vända åter in under Nådens och Kärlekens hägn.
Allvarstider.
Den tid vi skildra hörde för övrigt till de allvarligaste i
sjöfartens historia. Ofta inkommo olycksbud från havet. Det var ej
blott de vanliga farorna, som därute mötte sjömännen, utan ock
krigets fasor. Gång på gång hade sjömansprästen tillfälle att
samtala med rester av torpederade besättningar, som ofta liksom
genom ett under sluppit undan döden. Gripande berättelser fick
han lyssna till av dem, som både en och flera gånger ryckts ur
dödens gap. Stundom stod han midt ibland en besättning, färdig
alt gå ut, och kände djupt avskedsstundens allvar. Skulle de
träffas igen? Skulle fartyget någonsin nå hamn? Ibland blevo skepp
och besättningar borta, och ingen fick någonsin höra om deras
sista förtvivlade kamp.
Man kan ej annat än beundra modet hos våra sjömän, som
under sådana förhållanden höllo i med sitt vådliga värv. Visst
voro hyrorna höga, men risken var den största möjliga. Vi
erkänna villigt, att det folket, som då satte sitt liv på spel för alt
uppehålla våra nödvändiga förbindelser med utlandet, var tappert.
De av krigstillståndet vållade svårigheterna fortforo under de
första åren. Icke nog med att sjömännen förbjödos att vistas i
land — under vissa tider tilläts det dock en kort stund varje dag
—, även pastorn avstängdes stundom från fartygen och kunde
endast genom konsulatets hjälp skicka dem tidningar och annan
lektyr. Så kom blockaden och lade för en tid hinder i vägen för
sjöfarten. När så ändtligen kriget upphörde och normala
förhållanden borde efter hand inträda, kommo strejker med nva
svårigheter. Dels var det kolarbetarestrejken i England, dels den
långvariga sjömansstrejken. Av allt rönte arbetet inflytande. Gi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
