Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖMANSVÄRD OCH VERKSAMHET BLAND NORDS JÖFISK ARE
145
I Paris kan det hända, att man helt sonika anmodas avlägsna sig
från ett sjukhus, om man ej kommer på allmän besökstid. Sådant
skulle aldrig inträffa i England. Ty där förstår man, att den sjuke
behöver vård för sin själ lika väl som för sin kropp. Både läkare
och sköterskor visa därför det största tillmötesgående.
Sjömansprästen kommer ock gärna till sjukhuset. Där är han
i de flesta fall välkommen och får tillfälle att bliva sina bröder till
tröst och hjälp. Stunderna vid sjukbäddarna höra till de skönaste
i hans gärning.1
* *
Vi närma oss nu krigstiden, och den medför samma
svårigheter och hinder här som på andra jämförliga platser. Första
året fick dock arbetet fortgå någorlunda ostört. Därefter kommo
restriktioner, landförbud, blockad, förbud mot att ombord utdela
tidningar och ströskrifter etc. Allt försvårade eller lamslog tidvis
arbetet. Om vi hålla oss till julhögtiderna, som sjömännen alltid
lägga på minnet, så firades 1916 en julfest utan gåvor hemifrån,
»vilket väl aldrig händt i sjömansvårdens historia». Är 1917 firas
en julotta, något i England och väl i utlandet i allmänhet okändt
men för oss oskattbart. Åhörare kommo, men somliga måste gå
1 Vz timmes väg till fots. Följande år är kyrkan tom vid juletid.
Ingen julpsalm sjunges, intet fridsbudskap förkunnas där.
Pastorn går omkring till gamla och fattiga landsmän med gåvor från
bättre lottade i London och sprider ljus och glädje i fattigas hem.
De glömmas icke och de landsmän, som man i övrigt kan nå, bli
föremål för kyrkans kärleksgärning. Hennes tjänare voro
överallt välkomna, icke minst ombord i fartygen och i samma mån
rörelsefriheten inskränktes. Till kyrkan adresserades ju flertalet
brev, och sjömansprästen eller lians medhjälpare bragte dem
ombord. Men postgången var osäker och trög, därför blev heller
icke brevskrivningen så livlig på läsrummet de tider detta fick
besökas.
Ett godt hade denna tid med sig för sjömännen: krogarna fingo
få kunder. Och för gatans barn voro de våra skyddade. Men för
1 Det huvudsakliga av ovanstående liar införts i Missionstidningen år 1901, s.
80 ff. Om besök å Greenwich Hospital se Brundin, a. a. s. 93 ff.
10 Carl Renström, I hamnar och storstäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
