Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
DE SÄRSKILDA STATIONERNA
tör att stänga av det väldiga rummet, få istånd en trappa m. m.
Sedan kläddes hela fonden in i svenska och norska flaggor. Där
hade vi en dekorering, som i sjömännens ögon visserligen skulle
taga sig bättre ut än allt, varmed de romerska katedralerna uppe
i staden kunde bestå sig; doften av plankorna skulle smaka dem
bättre än någon rökelse. Ett förhyrt orgelharmonium fingo vi
med för psalmsångens skull.
Morgonen därpå hissades missionsflaggan på toppen. Vid
tiotiden kommo de — högtidsklädda, undrande, klumpiga och blyga,
nedklampande för trappan den ene efter den andre och slogo sig
ned på bänkarna, tittade sig omkring.–-Det var så tyst och
högtidligt här nere i det flaggprydda skeppsrummet mot däruppe
på den om söndagarna likavisst som om vardagarna bullrande
kajen. Och när så orgeltonerna med ett preludium på känd melodi
kommo smygande över dem och sedan växte i styrka, då lade
mina gamla sjövargar huvudet på sned, knäppte sina händer
tillsammans och lyssnade så andaktsfullt till dess snart psalmen med
tack och bön steg upp till Gud. Det gick av sig självt att predika
den dagen.» — (Ur 1884 års ämbetsberättelse.)
Rådlös får en sjömanspräst aldrig vara.
Pastor Flygares efterträdare, den blide, gode pastor J. Hemberg,
samlade sina gossar i kapellet i St. Pierre eller ombord i fartygen.
Dessa skeppsgudstjänster ha stundom haft bl. a. den uppgiften att
förbrödra sjömännen och utfylla klyftan mellan de olika graderna.
Ett vackert exempel därpå bevaras från denna tid: »Det var en
aftonstund. Vi voro samlade ocli skulle just börja vår andakt. Då
kommo några matroser från ett annat fartyg, stannade utanför den
öppna dörren och visste ej, om de skulle drista sig in i den
jämförelsevis eleganta kajutan. En kapten fick syn på dem, had dem
stiga in och lät uppmaningen åtföljas av dessa lika vackra som
sanna ord: ’Här är ett Guds hus och icke kaptens hytt’.»
År 1888 förhyrdes för en tid ett läsrum nära hamnen. Men man
kände allt starkare behovet av en bestämd gudstjänstlokal, ty en
ambulerande verksamhet kan aldrig slå rot och växa till. »Så
trängde sig småningom», skriver pastorn, »fram tanken på att
bygga ett litet sjömanskapell. Denna tanke omfattades med stort
intresse först och främst i Calais, där tvenne framstående män,
konsul Apeness och herr Kreyberg, skänkt mer än hälften av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
