Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖMANS VÅRD OCH VERKSAMHET BLAND NOR DS JÖF1 SKARE 217
Livet är ock där ett oupphörligt jäkt. Sällan tid till stillhet ocli
vila. Därav kommer den ombytlighet och oro, som ofta
kännetecknar ångbåtarnas besättningar. Många flacka omkring från
båt till båt, och kaptenen kan aldrig riktigt lära känna sitt folk
eller göra något för männen i skansen, även om han, vilket tyvärr
icke alltid är fallet, varmt intresserar sig för dem.
Naturligtvis givas undantag både vad segelskutor och ångare
beträffar. Men det som sagts avser de vanligast förekommande fallen.
Ett liörn av julfestsalen i Stettin.
Vår sjömansvård måste finna utvägar att betjäna alla i den
mån det är möjligt. Under den korta tid en ångare är i hamn
måste om möjligt tillfälle bjudas åt alla ombord att någon afton
få känna stillhet och ro och omgivas av trevnad. Kan det ej ske,,
så måste de åtminstone få en hälsning från hemland och kyrka i
form av en bokpåse hemifrån. Därför gäller det all nå alla,
vilket icke är lätt i en vidsträckt hamn.
Så här tar det sig ut, när sjömansprästen ger sig av på
skeppsbesök i Stettin: »Motorbåten göres klar, ’kapellet’ rullas ihop, och
efter några kraftiga vevtag börjar motorn att hamra. Man är
maskinist, kapten och präst i en person. Från skuta till skuta går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
