Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•256
DE SÄRSKILDA STATIONERNA
tvenne anknytningspunkter, och snart koin hans arbete att
utveckla sig efter två linjer: en social, understödsverksamheten, och
en kyrkligt religiös. Vi skola till en början söka följa den
förstnämnda.
Den sociala verksamheten.
Den 26 sept. 1911 öppnas »Svenska pastorsämbetets
Expedition» i av Svenska generalkonsulatet upplåtna lokaler. Pastorn
har av eget val blivit hjälpföreningens sekreterare och de flesta,
som besöka honom, komma i understödsärenden. Föreningen
hade då 750 medlemmar. Utanför densamma funnos naturligtvis
också hjälpbehövande landsmän. Omsorgen om dessa övertogs
av konsulatet, medan pastorn drog försorg om de behövande inom
föreningen.
I detta arbete stötte denne snart på vissa för
understödsverksamhet bland svenskar i Oslo och i Norge i allmänhet säregna
svårigheter. Dessa härledde sig från bestämmelserna rörande
fattigvårdsförhållanden i 1855 års konvention mellan de bägge
rikena. Enligt dessa bestämmelser kunde (på den tid vi här
åsyfta) endast de svenskar, som under 5 år före 1896 bott på
samma ställe i Norge och där ej åtnjutit kommunalt understöd,
erhålla Hjemstavnsret och i fråga om försörjning bli likställda
med landets egna undersåtar. Alla som kommit till Norge efter
1891 eller som därförut ofta flyttat från plats till plats, såsom
fallet var med de flesta svenskar, kunde aldrig få hemortsrätt.
Nödgades de begära understöd, fingo de visserligen sådant, men
blevo därefter genast hemsända. Då det var föga behagligt att av
sådan anledning komma till sin hemsocken, vände de om så snart
de kunde. Fall förekommo, då samma svenskar på detta sätt
praktiserades hem en gång i månaden. Dessa »unionelle
Perpen-dikler», som norsk humor döpte dem till, voro en källa till
irritation på alla håll, varjämte svenska staten årligen fick betala
alla bidrag, som lämnats dess medlemmar i Norge.
För pastor Krook blev det en huvuduppgift att få dessa
föråldrade och för Sverige ogynnsamma lagbestämmelser ändrade.
Sedan han grundligt studerat hithörande författningar i båda
länderna, uppgjorde han ett första förslag till ny konvention. Saken
fördes fram för svenska vederbörande, där den med intresse upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
