Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•278
DE SÄRSKILDA STATIONERNA
Det är ej blott dryckesvarorna, som förhärja. Nästan värre äro
de onämnbara sjukdomar, som ha sitt hemland i Sydamerika och
därifrån spridt sig över världen. De äro en livsfara för sjömännen.
Här behöves alltså ett energiskt kristligt arbete för att hjälpa
och rädda oerfarna och lättledda. Norrmännen ha sedan lång tid
gjort en kraftig insats i detta arbete i Buenos Aires, och därav ha
också våra sjömän haft gagn. Men vår sjömansvård på den
platsen är därför ingalunda överflödig.
Det var en hård mark, och till en början såg det mörkt ut,
såsom fallet ofta är, då ett nytt fält upptages, men nu och då
kommo hoppgivande ljusglimtar.
Vända vi oss nu till arbetet inom församlingen, så utfördes detta
på övligt sätt genom gudstjänster, husbesök, firningar av särskilda
svenska minnesdagar m. m. Där var fältet rikt, ty Argentina är
eller anses vara framtidslandet, dit en mängd unga svenskar resa
för att söka anställning. De utsättas ju i storstaden för samma
faror som sjömännen och behöva därför en samlingsplats, där
de kunna få råd och hjälp i de fullkomligt obekanta
förhållandena. Där är mycket för en svensk prästman att tillvarataga.
Är 1921 börjades en svensk skola med undervisning i svenska
språket, svensk historia och geografi. Pastorn var lärare och fann
det vara en stor och skön uppgift att giva de små kunskap om
deras fäders land.
Som vanligt fick också pastorn taga del i det oundgängliga
understödsarbetet. Det är lätt att föreställa sig, att detta måste
hava en lika stor som vansklig uppgift i detta avlägsna land.
Nybyggarne i Misiones.
Församlingen i Buenos Aires fick också en »utstation»,
nämligen svenskarna i Argentinas urskogar. Intressant och gripande
är det att läsa om deras öden.
För många år sedan reste i tre omgångar en skara svenskar
från vårt nordliga Sverige till Brasilien, lockade dit av löften om
guld och gröna skogar. Ja, gröna urskogar funno de nog, men
de som hunno fram dit mötte nöd i form av svält och
sjukdomar. Många hade dukat under på vägen. Det var isynnerhet
barnen, som ej förmådde uthärda den långa resans
besvärligheter. Framkomna mejades många ned av klimatfebrar. Saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
