Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DI A SPOR A VERKSAMHET
315
härrör dock från veteranen bland Londonsvenskarna, den kände
artisten Axel Herman Hägg.
Trots all frikostighet från statens ocli enskildas sida var
kyrkan icke skuldfri. Lyckligtvis beviljades en kollekt i rikets kyrkor
samt ett räntefritt statslån på 60,000 kronor, ett hypotek, som
ännu ej kunnat inbetalas.
Allt som var av värde i den gamla kyrkan och som kunde
överflyttas fördes med till den nya. Där återfinner man t. ex. det
gamla altaret, predikstolen och dopfunten från det lilla templet i
Prince’s square. I detta hade under tiden de söndagliga
gudstjänsterna firats. Tvenne högtidsstunder förtjäna att särskildt
omnämnas. Den ena firades den 7 april 1908, »då stoftet av den mest
vidtfrejdade svensken i London, Emanuel Swedenborg, som legat
begraven i kyrkans under altaret belägna valv sedan april 1772,
under stor högtidlighet upptogs därifrån för att på hans Majestäts
kryssare »Fylgia» från Dartmouth överföras till Sverige, där en
hedersplats beredts åt honom i Uppsala domkyrka. Vid tillfället
hölls i den överfyllda kyrkan en kort, högtidlig gudstjänst.
Fölen dag voro icke blott Sveriges utan också Englands blickar
riktade på församlingens lilla helgedom i Prince’s square. Och
under den veckan torde mera ha skrivits i engelska pressen om
Swedenborg än under det föregående århundradet.» (J.
Lindskog.)
Så länge Swedenborgs stoft vilade i kyrkan, var den en
vallfartsort för talrika engelska och amerikanska swedenborgare.
Den 6 november 1910 öppnade den gamla helgedomen tör sista
gången sina portar för en gudstjänstfirande menighet. »Det
bleven högtidsstund av gripande verkan, och med tårade ögon tog
mer än en farväl av den helgedom, där, såsom uttrycken föllo,
några av livets mest minnesvärda stunder tillbragts.» (J.
Lindskog.)
Så snart kyrkan övergivits, började den oc.h platsen däromkring
att vandaliseras. Järnstaketet rundt platsen bröts sönder och
såldes som skrot, allt av trä rycktes bort till bränsle. Det var omöj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
