Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DI A SPOR A VERKSAMHET
321
Berlin.
»En av de sista dagarna i oktober 1902 kom jag till Berlin,
förordnad av Svenska Kyrkans Missionsstyrelse att verka
härstädes, och den 1 nov. s. å. höll jag min första gudstjänst å den lokal
i Kristliga föreningen av unge män, vilken förut användts för de
skandinaviska gudstjänsterna.»1
Det är pastor Gunnar Helander, som skriver så, och de orden
voro de första, som skrivits i det svenska kyrkoarbetets i Berlin
historia. Då arbetet såsom här börjar på en ny plats, är det av
intresse att se, hurudant »portföret» varit. Vi skola därför
dröja vid:
De första erfarenheterna.
För den svenske pastorn var det helt naturligt att söka en
anknytningspunkt i nämnda förening. Ty där hade under många
år pågått en religiös verksamhet under ledning av någon svensk,
norsk eller dansk sekreterare för den skandinaviska avdelningen.
På denna grund ville han bygga vidare och tänkte sig arbetet
uppdelat så, att han skulle få de skandinaviska gudstjänsterna
m. m., som hörde till den prästerliga gärningen, på sin lott, medan
sekreteraren skulle ägna sina krafter åt de unge männen. Men
snart beslöt den skandinaviska avdelningens styrelse, att han blott
varannan sön- och helgdag skulle få hålla svensk gudstjänst å
nämnda lokal; de övriga sön- och helgdagarna skulle en norsk
präst, som då var föreningens sekreterare, predika. Man menade
att detta skulle verka enande, men följden blev, att svenskarna
höllo sig till sina gudstjänster och norrmännen till sina.
Pastor H. begärde då tillåtelse, att de söndagar han icke
predikade få hålla eftermiddagsgudstjänst. Detta medgavs, men
efter någon ticl uppställdes från föreningens sida det villkoret för
fortsatt samarbete, att han i sina predikningar icke skulle få
»bedriva svensk kyrkopolitik». Därmed menades, att han ej skulle få
intressera sina åhörare för det svenska kyrkoarbetet eller för att
få till stånd en svensk församling. Detta skulle emellertid för
honom ha varit att svika sin plikt. Ty ett av de främsta medlen att
nå landsmännen var just att sammansluta dem i en svensk
församling. Därför blev det nödvändigt att upphöra med gudstjäns-
1 Om verksamhetens upptagande se sid. 84 f.
21 Carl Renström, I hamnar och storstäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
