Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peter Ivanovitj bugade, men aktade sig att släppa
lös puffens resårer, som genast börjat bråka under
honom.
— De sista dagarna led han ohyggligt.
— Jaså, det var svårt? frågade Peter Ivanovitj.
— Å ohyggligt! De sista inte minuterna utan
timmarna skrek han oavbrutet. I tre hela dygn skrek han
utan uppehåll. Det var olidligt. Jag kan inte förstå
hur jag kunde härda ut. Det hördes genom tre stängda
dörrar. Å vad jag har fått utstå!
— Men var han verkligen vid sans? frågade Peter
Ivanovitj.
— Ja, frampressade hon, ända till sista minuten. Han
tog avsked av oss en kvart före döden och till och
med bad oss leda ut Volodja.
Tvärsigenom den obehagliga förnimmelsen av sitt
eget och änkans hyckleri kände Peter Ivanovitj plötsligt
fasa vid tanken på hur han hade lidit, denne man, som
han känt så nära först som munter skolpojke och sedan
som vuxen kamrat. Återigen såg han för sig den där
pannan, näsan som stötte ihop med munnen, och han
fick riktig ångest.
»Tre dygn av ohyggliga lidanden och sedan döden!
Detsamma kan ju i vad stund som helst drabba mig
själv», tänkte han, och för ett ögonblick blev han
kuslig till mods. Men i nästa minut, han visste inte
själv hur det gick till, blev han hjälpt av den vanliga
tanken, att detta hade hänt Ivan Iljitj och inte honom
och att honom kunde och skulle detta inte hända.
Genom att överlämna sig åt sådant där grubbel försatte
man sig i en hypokondrisk sinnesstämning, vilket man
inte borde göra, såsom tydligt stått att läsa i Schwarz’
ansikte. Och efter denna tysta reflexion lugnade sig
Peter Ivanovitj och började intresserat göra sig
underrättad om detaljerna vid Ivan Iljitj’ frånfälle, alldeles
som om döden vore en kalamitet, som endast Ivan
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
