Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Galderpoesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom Odins* och Vafthrudners, framlades i poetisk form. 1 På Edda-
dikternas tid var ordet nog snarast en relikt från forntiden, men
möjligt är, att Jmla, som då blott betydde en versifierad namn-
katalog, förut betecknat pulens vishetsdikt; en dylik, om ståndens
uppkomst, har i varje fall fått namnet Rigspula.
Troll- I Ljodatal föredrar nu »den store pulen» aderton olika signerier,
.gafas»3 som han känner, och dessa äro utan tvivel uråldriga. Det fjärde
av dem lyder:
f>at kann ek it llórela ef mér fyröar bera
bpnrl at boglimom
Svå ek gel at ek ganga má,
Sprettr mér af fótum fipturr, (sprettr mér) af hçndum hapt.
(»Det kan jag för det fjärde, om män försöka att binda mina lemmar.
Så gal jag, att jag kan gå. Fjättern faller av fotterna på mig, bojan
faller mig av händerna.») Versmåttet är här galdralag eller åt-
minstone en form, som mycket närmar sig detta föga kända vers-
slag, vilket blott är en variant till Ijodahattr, och som vi sedan skola
se var Ijodahattr det ursprungliga magiska versmåttet. Men man
torde ock observera det sätt, på vilket pulen föredrar dessa signerier:
han gal. Ordet, som nu blott användes för att beteckna vissa fåglars
ljud (tuppen gal, näktergal), avser utan tvivel ett ^ärskilt gällt ljud;
använt på människor, måste det väl närmast betyda något falsett-
artat föredrag. Men just ett sådant förekom hos 300-talets germaner.
Ty kejsar Julianus skriver: »Jag har bevittnat, hurusom barbarerna
på andra sidan Rhen sjunga vilda sånger, utförda på ett sätt, som
mest liknade skriken av sådana fåglar, som locka strävt, och de
funno själva nöje i dessa sånger». Av detta föredragningssätt för-
klaras ock namnet galder för dessa magiska besvärjelsesånger; ordet
finnes ännu kvar i medeltidssvenskan: galder, galderkona, galdran.
Men samma besvärjelse som här i Ljodatal möter oss även i forn-
tysk form, och detta tyder på, att vi här återfunnit en samgermansk
trollformel. De enda rester av hednisk diktning, som i Tyskland
bevarats, äro de båda s. k. Merseburgerdikterna från 900-talet. Den
första av dessa lyder i översättning: »Först sutto högförnäma möar,
sedan sutto där huldrika möar. Somliga knöto bojor, somliga hejdade
hären, men somliga löste bojorna från djärva män: Spring undan
fangelsebanden. Fly undan de hållfasta fjättrarna». På en likartad
galder syftas ock i Eddadikten Grögaldr. Sonen ber där sin moder:
»Gal du för mig galdrar, som äro goda». Och hon »gol» för honom
Pa angelsaksiska synes pyle snarast hava varit en hovfunktionär, troligen furstens
rådgivare, således dock en vis.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
