Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Litteraturens bakgrund under vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Offergille-
nas litte-
ratur.
längre för Odin, Tor och Frey, utan för den heliga trefaldigheten,
jungfru Maria och något av kyrkans helgon, som man särskilt hyll-
lade. Själva festen firades visserligen icke i kyrkan, utan i en bred-
vid denna uppförd byggnad, men den inleddes med en i kyrkan
firad gudstjänst, som särskilt tyckes hava ägnats de avlidna -
också detta ett minne av de gamla blotfesterna, som till en väsent-
lig del voro disiroffer eller offer till de avlidnas andar eller disir
— den förnämsta offerfesten var ju disatinget eller distingen i Upp-
sala.
Gutasagan ger en annan beskrivning på dessa offer: »Hela landet
(d. v. s. hela Gotland) — heter det här — hade för sig det högsta
offret med människor; eljes hade var treding offer för sig, men
smärre ting hade mindre offer med boskap, mat och dryck; dessa
kallades sudnautar (kokkamrater), därför att de alla kokade gemen-
samt». Mycket tyder på, att medeltidens gillen äro ättlingar av
dessa hedniska koksällskap. Ordet »kiltar» eller gillebröder före-
kommer redan på en runsten från mitten av iooo-talet i Östergöt-
land, och ordet gilde är ett nordiskt ord, som betyder sammanskott
— troligen till ett offer eller en fest. De tre gamla minnesskålarna
fortlevde icke blott vid »mungåtstiderna» utan ock i medeltidens
gillen, och även andra skäl tala för, att gillebröderna i själva verket
voro kristna avkomlingar av hednatidens sudnautar. Även de kristna
socknarna stamma till en del ganska säkert från de hedniska kok-
sällskapen. Gillebröderna blevo kristna, och i stället för det gamla
blothuset uppförde de åt sig en kyrka. Att så varit, synes mig framgå
därav, att en oerhört stor mängd sockenkyrkor bära hedniska tempel-
namn. För att blott taga Västergötland till exempel hava vi där
kyrkorna Frölunda (Kinds härad), Frölunda (Askim), Sködve (Ale),
Sködve (Kulling), Fröyal (Ase), Götala (Skåning), Friggæraker( Gud-
hem), Götavi (Vilske), Hof (Gäsene), Harg och Sunderal (Vartofta),
Sködve (Kåkirrd), Frösvi, Odensaker och Ullevi (Vadsbo).
Varmed roade sig nu dessa människor, när de sammankommo
till sina blotfester? Först naturligtvis med att äta och framför allt
med att dricka. Några andaktsövningar förekommo, som sagt, icke,
ty en hednisk religion är blott kult, rit, och intresserar sig alls
icke för sinnesförfattningen. Det gäller blott att genom vissa cere-
monier, offer, lekar, besvärjelser o. s. v. vinna gudens bevågenhet
och få honom att utföra vissa handlingar, att skänka regn, seger,
rik äring o. s. v. Utanför dessa så att säga mera praktiska upp-
gifter går en hednisk religion icke, dess gudar äro liberala och
fråga icke efter vare sig människornas tankar eller hjärtan. Några
religiösa och moraliska föredrag förekommo således ej vid blotet. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
