Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Litteraturens bakgrund under vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO/
antagligen också i norden, och genom en slump har i en isländsk
saga bevarats en skildring av en dylik fruktbarhetskult i en avlägsen
norsk landsbygd, Vplsa-jråttr. Den är så pass rå, att den häl icke
lämpligen kan relateras, och det är väl troligt, att man i Uppsala-
templet ej var mera pryd än man var i Norge.
Vid offerfesterna utförde man också rituella lekar. Dylika före-
komma, såsom jag redan utvecklat, inom snart sagt all hednisk
kult, och det ursprungliga syftet var en suggestion såsom man
sagt — ett slags optisk telegraf till gudarna, som man ville locka
att göra efter, vad man själv gjorde. Ansågs guden vara vred eller
v’d dåligt lynne, sökte man muntra upp honom genom att dansa
Och sjunga framför den sten eller det träd, där han troddes hava
tagit sin bostad. Troddes han vara sjuk, grät och veklagade man
för att på så sätt kondolera. Men stundom svällde denna sugge-
stiva lek ut till ett litet religiöst drama, och det var även ur denna
rituella lek, som den grekiska tragedien utvecklades. Så långt i
dramatiskt avseende kom väl aldrig den nordiska folkleken, och
termen drama är här naturligtvis så till vida alldeles oegentlig, att
någon text ej förekom. Men vid offerfesterna fick leken dock en
karaktär, som kom en dramatisk handling mycket nära. Och dessa
hedniska rituella lekar dödades icke med kristendomens segei,
utan levde, såsom vi veta, kvar under hela medeltiden såsom oskyl-
diga folknöjen, vilkas hedniska innebörd ingen misstänkte.
Vi kunna nu övergå till några rituella lekar, som haft en särskild ^“j^yen
betydelse. En dylik är den förut ofta omtalade striden mellan maj-
greven och vintergreven, som förekommer på de flesta ställen i
b-uropa och ganska länge segt bibehöll sig särskilt i Norden. I
Vara äldre stadsräkenskaper är majgreveölet en stående utgiftspost.
Oeh huru det här i Sverige gick till under medeltiden, berättat
°laus Magni. Den första maj utsågos av borgmästare och råd två
skaror av kraftfulla ynglingar, beridna liksom till en allvarlig drabb-
ning- De båda anförarna valdes genom lottning. Den ene, yinter-
Steven, var klädd i päls, den andre, majgreven, var klädd i löv och
blommor. De olika skarorna samlades utanför staden, tågade sedan
111 i denna och drabbade samman på en öppen plats. Olaus Magni
namner väl ingenting om stridens gång, men årstiden säger oss, att
det naturligtvis var vintergreven, som besegrades av den unga vårens
^présentant.
. UPPgiften att de båda dignitärerna utsågos av magistraten, kan
ej betvivlas — och bestyrkes för övrigt av andra källor men
Magistraten var ej den enda myndigheten, ty våra gillestadgar visa,
att en mängd gillen — t. ex. bältaresvennerna och smederna 1
greven.
p f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
