Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Den fornnordiska versen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fornyrdis-
lag och
Ljodahattr.
DEN FORNNORDISKA VERSEN
redogörelsen för folkvandringstidens litte-
ratur underlät jag med avsikt att tala offl
versen, ty det lilla vi veta om folkvand-
ringstidens vers, veta yi egentligen blott
genom slutsatser tillbaka från vikingatidens.
Båda behandlas därför bäst i ett samman-
hang.
De isländska dikterna från vikingatiden
indelas vanligen i två grupper: eddadikter
och skaldedikter. Dessa skiljas från varandra i flera avseenden.
För det första begagna de olika versformer, för det andra är skalde-
poesien ojämförligt rikare på »kenningar», för det tredje är ord-
ställningen i skaldedikten ytterst avvikande från prosans och den
naturliga språklogikens, under det att eddadikterna föga avvika från
den vanliga, och för det fjärde införas i eddadikterna personerna
talande, ofta i dialog, vilket däremot nästan aldrig sker i skalde-
dikten. Vi vända oss först till versen. Eddadikterna föreligga i
huvudsakligen två olika versslag, fornyrdislag och ljodahattr1, var-
jämte dikten Atlamal är avfattad på malahattr, som ock förekommer
i spridda strofer i två andra eddadikter. En strof i fornyrdislag ser
ut på detta sätt:
Ereidr vas Eingpórr es hann waknapi
Ok sins hamars uni caknapi
■S’kegg nam at hrista skçr nam clyja,
Rép Zarpar burr «mb at preifask.
En strof i ljodahattr har detta utseende:
Aids es Jíprf peims z’nn es kommin
auk á /meé /alinn;
JZatar ok vápa es »zanni pç>rf
peims hefr of /jail /arit.
1 Dessa namn äro nu de hävdvunna; i äldre arbeten begagnas andra.
I 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
