Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Grannfolkens litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fússon och Bugge, är, att eddadikterna åtminstone till en väsentlig
del tillkommit i de norska vikingarikena på de brittiska öarna. Men
mot denna åsikt hava anförts så många skäl, att icke heller den
kunnat tränga igenom. Såsom frågan nu står inom vetenskapen,
gäller den: äro dessa dikter norska eller isländska eller rättare —
då de dock måste fördelas på Norge och Island — vilka äro norska
och vilka äro isländska? Men innan vi inlåta oss på detta spörs-
mål, torde det vara nödvändigt att något närmare formulera själva
problemet.
Först och främst måste man strängt skilja på en dikts innehåll
och den form, som en enskild skald givit detta innehåll; detta är
särskilt vad hjältekvädena beträffar nödvändigt, emedan samma ämne
i Eddan behandlas i flera dikter; så t. ex. skildras niflungarnas
undergång i sak lika, men i formen olika i Atlamal och Atlakvida,
och samma händelser kunna på ännu olika sätt hava skildrats i tio
andra dikter, .som nu gått förlorade. De hjältesagor, som ligga till
grund för dessa dikter, voro, såsom jag sedan skall visa, med all
säkerhet gemensamt nordiska, men den form, som sagan fått i en
enskild dikt, har den fått av en bestämd skald, som varit antingen
norrman eller islänning. Vad gudasångerna beträffar, är en dylik
skillnad ännu nödvändigare. Den egentliga folktron var väl i stort
sett densamma i Sverige, Norge och Danmark, och denna folktro
hade från Norge importerats till dess koloniland Island. Men där
bör den dock i flera punkter hava fått en särskild skiftning, be-
roende dels på inflytelser från de norska kolonierna i Britannien,
från vilka felands befolkning till en del rekryterades, dels på den
litterära bearbetning, som de gamla myterna underkastades av de
isländska skalderna. Dikter, i vilka myter av denna art behandlas,
böra därför redan på grund av sitt innehåll, räknas såsom specifikt
isländska. Men ser man nu på Eddans sånger, är det i själva verket
få, som relatera en myt. Det sker i Hamarsheimt, där det berättas,
huru Tors hammare förlorades och återfanns, i Skirnisfor, som,
visserligen i dialogform, redogör för Freys kärlekstrånad och Skirners
friarfärd, i Hymiskvida, där Tors äventyr hos jätten Hymer skildras,
i viss mån också i Grottesången. Men de flesta hava icke denna
form, utan i dem anspelas i stället på en följd av olika myter, så >
Vafthrudnismal, i Grimnismal, i Harbardsljod, i Lokasenna, låt vara
att de äro inlagda i en novellistisk ram ; Alvissmal är i själva verket
blott ett poetiskt synonymlexikon, som står skaldepoesien vida
närmare än eddapoesien, och i Voluspa möta vi en enskild tänkares
idéer om världens uppkomst och undergång. Redan genom sin
yttre form äro dessa dikter således strängt individuella, och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
