Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Grannfolkens litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
således intet hinder att förlägga åtskilliga eddadikter till 700-talet,
kanske tidigare. Men jag tror, att den sedan länge hävdvunna
dateringen av andra skäl likväl skall visa sig vara den riktiga. Den
episka eddadikt, som, formellt sett, har den ålderdomligaste karak-
tären, är Volundarkvida. Men denna inledes med ett motiv, sont
snarast synes stamma från Bretagne och som svårligen före vikingatiden
kan hava kommit till Norden. Om nu denna dikt knappt kan vara
äldre än 800-talets slut, ger den oss en gräns bakåt i tiden också
för de andra, och att denna gräns åtminstone är sannolik, framgår
av en kritik av de andra kvädena. För övrigt är det ju en sund
filologisk regel att icke utan särskilda skäl göra en dikt äldre än
den handskrift, i vilken den finnes upptecknad. För flera, nästan
alla eddadikter, finnas dylika skäl, men det finnes icke ett enda,
som nödgar oss att förlägga någon till en tidigare period än 8$O-
En gräns nedåt i tiden trodde man sig finna i dessa dikters hedniska
karaktär. På Island infördes kristendomen år 1000, i Norge omedel-
bart efter slaget vid Stiklastad 1030, och efter denna tid, har man
sagt, kan svårligen en hednisk diktning hava blomstrat. 1 stort sett
är skälet onekligen bindande. Voluspa och Lokasenna — för att
välja tvenne typiska exempel — tillhöra visserligen den nordiska
hedendomens upplösningsperiod, men då de diktades, var asatron utan
allt tvivel ännu den härskande religionen. A den andra sidan har
man förbisett, att en mytologi kan leva kvar i en litterär stil, långt
efter det att denna mytologi upphört att vara folktro. Jag behöver
här ej hänvisa till medeltidens, renässansens och barockens antika
mytologi, som naivt användes av skalder, vilka för övrigt voro goda
kristna, ty det finnes ett långt närmare liggande exempel: den is-
ländska skaldediktningen, som alltjämt i sitt bildspråk rörde sig
med 800-talets mytologi. Varför kan icke en alldeles analog rörelse
hava ägt rum inom eddadiktningen? Den s. k. folkvisan, balladen,
uppstod ju under medeltiden och skildrar medeltidens kulturför-
hållanden, men stilen fortlevde, som vi veta, långt in i senare tid,
och flera av dessa »medeltidsballader» hava diktats på 1700-talet.
Här måste man skilja på den äkta dikten och på epigonpoesien;
den förra tillhör perioden 850—1050, den senare är en stilistisk
imitation av den förra och således senare, visserligen äldre än
samlingen i Codex Regius eller 1250, men sannolikt yngre än
1050. Några skäl att göra dessa epigondikter äldre finnas knappfi
men väl flera, som hänvisa dem till den angivna perioden. Så röja
flera av hjältesångerna om Sigurd bekantskap med den lågtyska
traditionen, som vid 1200-talets början trängde till Norden, och en
av dem har en kristen gudsdom, »kittelfångsten», såsom huvud’
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
