Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kristna tiden - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett tyskt land, och där uppstodo nu tyska handelsstäder: Rostock,
Wismar, Stralsund, Stettin, Danzig m. fl. Men även till landen norr
om Weichsel sträckte sig den tyska expansionskraften. Livland
tillföll svärdsorden, Preussen den tyska orden.
I denna betydelsefulla kamp om Östersjön togo svenskarna ingen
del. Visserligen började de under denna tid att tränga djupare in
i Finland utan att dock lyckas försvenska befolkningen —, och
vid ett enstaka tillfälle gjordes, under Johan Sverkersson, en resultat-
lös expedition till Estland. Men för övrigt läto de danskarna en-
samma utkämpa striden, vars betydelse de helt visst icke anade.
Den politiska situationen vid periodens slut var således en helt
annan än vid dess början. Visserligen voro svenskar och danskar
icke utträngda från handeln på Östersjön. Både där, i Novgorod
och i Englands hamnar syntes ännu deras handelsfartyg, men i
stället för de svaga slaverna och balterna hade de nu fått de hand-
lingskraftiga tyskarna till medtävlare, och ehuru man föga känner
därom, är det ytterst troligt, att dessa redan nu börjat slå sig ned
på det svenska fastlandet; det är t. o. m. ej osannolikt, att det
just är denna tyska immigration till våra marknadsplatser, som vi
hava att tacka för de städer, som under denna tid uppstodo vid
den svenska östersjökusten: Kalmar, Söderköping och Stockholm-
Den svenska politiken vid folkungatidens början stod således
inför alternativen att antingen med våld söka uttränga tyskarna från
Sverige och helst även från Östersjön eller att söka nationalisera
dem och använda deras kraft i den svenska handelns och kulturens
tjänst. Den senare uppgiften föreföll onekligen lättare, och det var
aven den, som Birger Jarl valde. I den traktat, som han 1251
avslot med lübeckarna, medgav han dem visserligen flera förmåner
särskilt tullfrihet —, men han stadgade ock, att de, som ville
bosätta sig i Sverige, skulle leva efter svensk lag och kallas svenskar.
Saval han som Magnus Ladulås synas ännu hava haft förmåga att
upprätthålla denna politik, och först efter Magnus Erikssons fall
började en förtyskningsprocess, som under Albrekt hotade att i
andligt avseende göra vårt land till en tysk provins.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
