Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Den lärda bildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Universi-
tetet i
Paris.
Även i nagra städer, vilka icke voro stiftsstäder, inrättades skolor, vilka vanligerl
underhöllos av borgerskapet; den första kända är den i Stockholm (början av I3o0’
talet).
slut hade dylika inrättats i alla svenska stiftsstäder. Med dom-
kapitlen förenades nu också domskolor.1 Chefen för en dylik skola
kallades scolasticus eller rector scolarum och var medlem av dom-
kapitlet samt hade vid sin sida en biträdande lärare, doctor studen-
tium. I denna skola undervisades smågossar, som sedan skulle
utbildas till präster, och undervisningen var här begränsad till vad
medeltiden kallade trivium, d. v. s. latinsk grammatik, dialektik
(logik) och retorik. Men praktiskt sett lästes blott latinsk gram-
matik. Denna trivialskola hade likväl’ en överbyggnad, schola
choralium, för de mera försigkomna, som i denna fingo inhämta
litet kanonisk rätt och något pastoralteologi. Den förnämsta skolan
var säkerligen den i Uppsala, och där hade domprosten Andreas
And skänkt ett på holmen i ån beläget hus till domus choralium,
där dessa blivande korpräster fingo bostad och undervisning. An-
tagligen var det huvudsakligen för denna skola, som en annan
medlem av Uppsala domkapitel, Laurentius de Vaxald, utarbetade
tvenne handböcker i pastoralteologi, en större och en mindre, Suf-
ragium curatorum och Summa decani, vilka båda finnas kvar i flera
handskrifter.
Någon mera vetenskaplig bildning kunde scolarerna här emellertid
ej få, och alla, som ville tränga längre in i vetenskapen, reste där-
för till universitetet i Paris, som under 1200- och 1300-talen kunde
anses såsom ett även svenskt universitet. Den förste svensk, om
vilken man vet, att han studerat i Paris, var en magister Stenarus,
som sedan, i början av 1200-talet, blev biskop i Skara. Under den
följande tiden bliva namnen allt talrikare. Redan på 1270-talet
hade en del av fattigtiondet från Uppsala stift anslagits till stu-
denter i Paris, och 1280 utbyttes detta anslag mot ett större,
biskopstiondet från Tierp och Gästrikland. 1285 erhöll Uppsala-
stiftet ett särskilt hus i Paris för studenter från skolan i Uppsala,
som ville fortsätta vid det stora universitetet. Detta år inköpte näm-
ligen domprosten Andreas And ett hus vid Rue Serpente, och sex
år senare donerades detta högtidligen till ett collegium Upsaliense.
Statuterna finnas ännu kvar. Enligt dessa stod kollegiet under upp-
sikt av rektor för skolan i Uppsala, men styrdes närmast av en av
denne utsedd procurator. Denne procurator, som väl var en av de
i Paris föreläsande svenska magistrarna, bodde dock ej i kollegiet,
utan dess främste man var en s. k. principalis, tydligen en något
äldre student, som skulle bo i huset, vara värd för detta och an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
