Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Lagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mí
av Ansgariusbiografien och av Hervararkrönikan. På samma sätt
hade antagligen götakonungen presiderat vid »alla götars ting». Men
då götakonungarna efter den uppsvenska erövringen upphört att
finnas till och då sveakungen ej kunde komma till götarnas ting,
trädde förmodligen lagmannen i hans ställe; från en blott lagupp-
läsare steg han därmed till tingets ordförande. 1 Svealandskapen
är lagmannens ämbete nog senare. Olof Skötkonung ville såsom
kristen ej förrätta det hedniska offret och tyckes från det hedniska
Uppland hava flyttat över till det mera kristna Västergötland. Upp-
land kom därför i samma läge som förut Götalandskapen och resul-
tatet blev detsamma. Ty ämbetet är nog senare än iooo-talet.
Ehuru massor av stormän omtalas på Upplands runstenar, bär
ingen av dem titeln lagman. Mot detta kan ej åberopas Snorres
skildring av Torgny Lagman, ty denna är blott isländsk roman och
ej svensk historia. Första gången Tiundalands och Attundalands
lagmän omtalas är så sent som 1231, Västmanland tyckes först mot
århundradets slut hava fått en lagman, Fjädrundaland fick det troligen
aldrig, och Dalalagen känner icke till detta ämbete. Götalandskapen
och Värend hade däremot lagmän, så långt tillbaka man vet; den
förste, som omtalas, redan på 1100-talet, är lagman Nils i Tiohärad.
Och till Västgötalagen har fogats en i början av 1200-talet skriven
lagmanslängd, som går tillbaka ända till hednisk tid. För den äldre
tiden är nog längden ytterst osäker, men traditionen visar likväl så
mycket, att man vid 1200-talets början ansåg ämbetet uråldrigt-
Gutalagen känner däremot ej någon lagman.
Lagmannen var således den äldsta lagen, och Ahlström har visat,
huru det äldsta föredragningssättet varit. Lagmannen relaterade
ett äldre rättsfall och slutade denna relation med att anföra den vid
detta tillfälle avkunnade domen. Ahlström kallar, ganska lämpligt,
denna form för »preteritum-protokoll», och flera dylika ha bevarats.
Jag kan välja ett av de kortare:
Marght æru ilz öki,
oc wardir hani
manz bani.
La bildir a wægh,
flögh wp hani
oc a bild,
nif>ir bildir
oc i quid kalli.
Döj> hafpi f>æn karl af,
j>a dömis fram bani
oc a {>rea markir.
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
