Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Lagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lands-
lagens för-
beredelser.
en maktutvidgning; snarare var det ett åtagande att med sin makt
verka för lagens upprätthållande, ty deltagande i lagstiftning och
lagskipning fattades av denna tid ännu såsom en skyldighet, icke
såsom en rättighet.
Upplandslagen var i formellt hänseende vår omsorgsfullast ut-
arbetade lag, och den tjänade även de efterföljande till förebild : så
för Södermannalagen, vilken erhöll kunglig stadfästelse 1327. Sanno-
likt hade södermännens gamla lag dock reviderats redan kort efter
1296, ehuru den med anledning av åtskilliga tvister om kyrkobalken
ej kunnat stadfästas förr än 1327. I anslutning till Upplandslagen äro
ock Dalalagen, Västmannalagen och Hälsingelagen utarbetade, vilkas
nuvarande redaktioner tillhöra början av 1300-talet. Samma före-
bild — jämte Östgötalagen — återfinna vi ock i Smålandslagen, av
vilken blott kyrkobalken finnes i behåll, och förmodligen hade även
den förlorade Värmlandslagen utarbetats med anlitande av Upplands-
lagen, ehuruväl den —- liksom Smålandslagen — ursprungligen hört
till götalagarnas grupp. Den enda i form och uppställning avvikande
lagen är den, som gällde för Gotland.
Samtidigt med denna provinsiallagstiftning började även inom stä-
derna ett liknande arbete. Inom köpingarna förekommo naturligen
en mängd rättsfall, på vilka landskapslagarna ej voro tillämpliga,
och det utbildades snart en tradition rörande dessa. Den första
stad, där man samlade dessa rättssedvänjor till ett helt, var Stock-
holm. Dess lagbok, den s. k. Bjärköarätten, omfattar dock nästan
uteslutande politistadgar och bestämmelser rörande handel och sjö-
fart; en annan dylik stadslag var den nu till större delen förlorade
Söderköpingsrätten. Andra omtalas från Västerås, Linköping, Skän-
ninge och Uppsala. Men som det vill synas, användes dessa stads-
lagar endast såsom subsidiär rätt vid sidan av landskapslagarna.
Av en annan karaktär är Visby Stadsrätt, som mera sammanhänger
med hanseatisk än med svensk rätt; den föreligger också endast
på plattyska, de hanseatiska köpmännens språk.
Dessa sista lagar häntyda redan på ett nytt skede inom utveck-
lingen. I äldsta tider har intet Sverige funnits, endast landskap.
Västgöten ansåg sig visserligen stå något närmare upplänningen än
han stod t. ex. juten, men skillnaden var blott graduell, och såsom
landsman räknade han blott den, som tillhörde samma lagsaga.
Tanken på Sverige såsom ett för alla, västgöte som upplänning,
gemensamt fädernesland växte endast långsamt fram, och det första
steget mot detta mål var korporationens utbildning. Därigenom
att korporationen så småningom började träda i landskapets ställe,
bröts den gamla provinsialpartikularismen, och i stället för den
2ÇO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
