Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Balladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och såsom vi sett gick kulturströmningen i Norden snarast ut från
Norge för att därefter sprida sig till Sverige och Danmark. Det
är därför ganska möjligt, att flera ballader med utländska motiv,
som nu blott äro kända på danska, först kommit till Norge och
därifrån vandrat till de båda andra nordiska huvudlanden. I det
stora hela torde således denna balladdiktning vara en gemensamt
dansk-svensk-norsk egendom, och särskilt gäller detta naturligtvis
gränslandskapen.
Med reformationen ändrades detta.
Förbindelsen mellan de båda landen så
gott som avbröts. Samtidigt började
man i Danmark att i historiskt intresse
samla de gamla s. k. kämpavisorna, och
på så sätt uppstodo Vedels samling samt
för övrigt flera av de äldsta visböckerna.
I femtonhundratalets Sverige hade man
ännu icke fått denna historiska synpunkt
klar för sig, och hos oss var ännu det
religiösa intresset det övervägande. Våra
äldsta visböcker innehålla företrädesvis
andliga poem och av världsliga dikter
blott sådana, som ännu voro på modet,
ännu användes såsom dansvisor, d. v. s.
just de yngsta. Större delen av de världs-
liga dikterna i våra visböcker är därför
renässansdikter, och de medeltidsballa- Dans.
der, som fått följa med, nå i de flesta (Målning i Husby Sjutolfts kyrka.)
fall icke långt tillbaka i tiden. Sam-
tidigt med att de gamla svenska balladerna bortglömdes, kom
en litterär strömning från Danmark. Drottning Sofias visbok blev
svensk egendom och Vedels tryckta samling blev bekant i landet.
Båda — i synnerhet den sista — tyckas hava haft stor inverkan
på den svenska balladdiktningen under 1600-talet. Särskilt fäste
man sig naturligen vid de dikter hos Vedel, som behandlade svenska
ämnen; dessa ballader överflyttades och omskrevos på svenska, och
häri hava vi att söka anledningen till, att en så stor del av just
våra historiska ballader återgår till danska original. Mot slutet av
I6oo-talet riktade det då livliga intresset för fornforskningen väl
uppmärksamheten på våra ballader, och såsom jag förut påpekat,
finnas ock några under denna tid gjorda uppteckningar, vilka för
kännedomen om den medeltida balladen äro de kanhända viktigaste.
Men dels omfattade Rudbeckianernas forskning företrädesvis den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
