Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Balladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingarna å sin sida svara med att sjunga om, huru lata, nyckfulla,
lögnaktiga, grällystna, gnatiga, småaktiga och trolösa kvinnorna äro.
I olika sånger och vid ljudet av musikinstrument framställa de
svekfulla borgares, förslagna skälmars, gårdfarihandlares och falska
bönders knep, förrädares och smickrares konster samt giriga fogdars
dåd. Slutligen saknas ej heller sedeslösa visor.
Som man märker, lämnar den gamle etnologen här en tämligen
uttömmande skildring av innehållet i våra ballader eller de sånger,
som vid vårens inbrott användes såsom dansvisor.
Av särskilt intresse är en punkt. De visor, på vilka han anspelar,
ha tydligen varit av tre olika slag. Dels hava de varit episka såpger
om kämpar, riddare och jungfrur, d. v. s. ballader, men dels hava
de också varit burleska satirer och slutligen grovt erotiska sånger.
Av lätt insedda skäl saknas de senare alldeles i våra adliga vis-
böcker, men även av de satiriska visorna finnas mycket obetydliga
rester. Det är dock av intresse att konstatera tillvaron av en dylik
diktning, i synnerhet som balladerna själva omtala, att såväl älskogs-
visor som skämtvisor sjöngos till dansen.
Om själva sättet, varpå dansen utfördes, är Olaus Magni däremot
mera förbehållsam, ehuru det uttryck han använder — chorea, d. v. s.
ringdans 1 — låter oss förmoda, att han avsett ungefär samma dans,
som än i dag är i bruk på Färöarna. De danser, han mera utförligt
beskriver, tyckas hava varit jämförelsevis ovanliga och intresserat
honom mera genom sin ålderdomlighet. På ett ställe omtalar han
»svärddansen», 2 som utfördes under sång med en fördansare; den
kunde även beledsagas av flöjtblåsning eller av både sång och flöjt.
En liknande dans var »bågdansen», vilken utfördes vid ljudet av
kämpavisor, pipor eller trummor. 3 En tredje krigisk dans kallar
han »hormus». »Elddansen», av vilken han likaledes giver en av-
bildning, torde hava varit någon gammal rituell dans. Mera lik den
vanliga svenska ringdansen tyckes — att döma av Olaus Magnis
avbildning — lapparnas dans hava varit. Förmodligen var den
lånad från svenskarnas.
1 Egentligen talar han om både »choreae» och »tripudia». Med det senare har han
möjligen avsett »springdanser».
2 Svärddansen omtalas redan hos Tacitus såsom övlig hos germanerna.
3 Medeltiden hade en stor mångfald av musikinstrument. Flera dylika avbildas hos
Olaus Magni, ofta också i kyrkomålningar. Såsom exempel på dessa senare hava
här återgivits några musicerande änglar från Häverö kyrka (Uppland).
Dans avbildas ock någon gång å våra kyrkomålningar, så i Husby
•Sjutolft och Härkeberga, men ingendera av dessa bilder tyckes avse
att återgiva den vanliga, högtidliga ringdansen, utan i stället en mera
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
