Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Balladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fa
322
om Valdemar och Sofia skall jag här ej gå in, då det vid dem är
alldeles ovisst, om de från början avsett det svenska eller det danska
konungaparet; i varje fall äro de fullkomligt ohistoriska och kunna
i en ganska sen tid hava knutits till Valdemar och Sofia, som i
den danska balladdiktningen övergått till ett slags typer för grym-
het och elakhet.
Folke Lag- 1 stället skola vi vända oss till en annan grupp av ballader, som
mansson. föreligga på svenska, danska och norska. Hjälten heter än kalken
Albrektsson, än Falkvord Lommansson, bär även åtskilliga andra
namn, som dock kunna återföras till det ursprungliga: Folke Algots-
son eller Folke Lagmansson. Själva händelsen, som skildras, tyckes
hava tilldragit sig en stor uppmärksamhet, och minnet av den levde
kvar ännu på 1400-talet. 1288 begick Folke, son till lagman Algot
i Västergötland, ett kvinnorov. Svantepolk Knutssons dotter Ingrid
var förlovad med den danske drotseten David Torstensson, men
Folke bortrövade henne och flydde med henne till Norge. Detta
var ju ett klart brott mot den då tämligen nya edsörelagen om
kvinnofrid, och Magnus Ladulås grep även kraftigt in samt fängslade
Folkes fader, lagman Algot, och en av hans bröder; de andra
flydde, också till Norge, men en av dem greps och halshöggs.
Härom diktades nog flera ballader. I den, som finnes upptecknad
i Harald Oluffsons visbok, infinner sig »Falken Albrektsson», om-
given av riddare och svenner, utanför jungfruns bostad, bortrövar
henne — med hennes eget samtycke — och rider till Norge. En
liten småsven underrättar Herr Jöns (d. v. s. David lorstensson)
om rovet, men denne kommer för sent; de älskande hava redan
hunnit undan till Norge. I denna ballad är innehållet således ännu
historiskt. Men i andra visor har det redan fullkomligt romanti
serais, tydligen i följd av beröring med andra under 1200-talet
populära brudrovsvisor med ett blott diktat innehåll. En dylik
finnes i flera gamla svenska texter, Herr Lagman och Herr T or
(d. v. s. Folke Lagmansson och David Torstensson). Namnen
äro ohjälpligt tilltrasslade. Hjälten kallas än Rudhegull, än Lagman,
hjältinnan än Inga (Ingrid), än Kong Walmar. Men rätta vi den
fördärvade texten, få vi fram följande innehåll. Lagman och Inga
spela tärning, och insatsen är jungfruns kärlek. Lagman vinner
och Inga lovar att vänta på honom i femton år, men då han ej
efter denna tids förlopp kommer, trolova Ingas fränder henne med
Herr Tor. Just som bröllopet firas, kommer dock Lagman seg’
landes — med silkessegel, mast av silver och »förgyllandes ro»-
Han stiger in i brudehuset, där ingen känner igen honom, och sa
följer bruden honom ned till sjöstranden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
