Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutningsperiod - Unionstidens världsliga litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSTIDENS VÄRLDSLIGA
LIT T E R A ’l’U R
I vända oss nu till periodens världsliga litte-
ratur. Folkungatidens hade varit ridderlig,
fylld av svärmeri för det »höviska» levnads-
sättet; det är kring »dust och bohord», »dans
och lek och fager ord», som skildringarna
röra sig. Under unionstiden har den che-
valereska hänförelsen givit vika för en trum-
pen nykterhet i uppfattningen. Man svärmar
icke längre för några ideal, och diktningen
bär en döende litteraturperiods prägel. Och dock är det ett nytt
ideal, som håller på att arbeta sig fram. I stället för folkungatidens
glänsande, men själviska riddare träda nu Engelbrekt — »den gode
man», som det så trohjärtat heter—, Sturarna och Thord Bonde, och
även deras gestalter skymmas så småningom undan för den, som
rimmaren, om än omedvetet, gör till sin egentlige hjälte: den
svenska allmogen. I samband härmed kan man iakttaga en annan
förändring. För den äldre historieskrivningen existerade knappt be-
greppet fosterland, men ju längre vi komma fram i tiderna, desto
starkare klingar den svenska tonen oss till mötes från hävdens blad,
och hos den författare, som står på gränsen mellan medeltid och
reformation, hos Johannes Magni, har historien redan övergått till
en stor patriotisk dikt.
Den historiska litteraturen under denna tid inledes av den poli- Historia,
tiska allegorien En lustig liknelse om konung Albrekt, men detta
rimverk gör själv knappt anspråk på att anses såsom en historisk
dikt. Det var först den engelbrektska folkrörelsen, som satte pennan
i hand på en författare, vilken skrev en krönika om den store bonde-
hövdingen. Arbetet är, om man så vill, förlorat, men i omarbetad
form har det ingått i den s. k. Karlskrönikan, vilken skrevs 1440
och 1452 för att förhärliga Karl Knutsson. I poetiskt avseende
tål denna ingen jämförelse med Erikskrönikan och ej ens med
det relativt friska och folkliga Engelbrektspartiet. Framställ-
419
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
